Kom hem från Stockholm i söndags. Var trött som fan, och är det fortfarande. Vi hade i alla fall trevligt som fan.

I dag börjar skolan, om en och en halv timme för att vara exakt, och det känns snopet - vart tog sommaren vägen, liksom? Kom ju på i torsdags eller fredags när jag var i Stockholm på väg hem till Viktor att "shit, skolan börjar fan på måndag!!!" och så fick jag panik, tills jag insåg att den inte började förrän på tisdag, och då kändes det lite bättre.

Just nu sitter jag med olivolja i håret, eeeh... och saknar mina dreads riktigt jävla mycket. Men jag är lite glad, för jag sitter och lyssnar på Bob Hund som för övrigt kommer till Sundsvall i slutet av september! Yaaay!

Fick ju även höra i helgen att jag var lik Amber Rose, eftersom jag hade kort hår. Hade ingen aning vem det var då, men kollade nyss upp det och hon var ju snygg och så...Men jag känner mig lite smått objektifierad nu alltså... I och för sig var snubben som sade det hiphopare och hon är ju tydligen ihop med Kanye West. But still.

Jag sover ungefär bara varannan natt nu, och varannan sover jag outhärdligt länge. Men det är inte lätt att sova när man läser John Ajvide Lindqvists "Pappersväggar" och är ensam hemma. Jag är verkligen ensam hemma också, inte ens katten Lucifer är här. Det är sjukt obehagligt. Den gamla "monster under sängen, mördare i garderoben-känslan" från barndomen har kommit tillbaka, för hur ska jag nu förklara alla plötsliga ljud som far runt i lägenheten? Grannen drog nyss upp sina persienner, mitt hjärta tog ett skutt.

   Vad fan är det här? När blev jag ett barn igen?

Var på typ världens minsta festival i helgen, det var dock fett nice. Kapten Röd, Storsien, Svenska Akademien, Glesbygd'n, General Knas m.fl sågs.

Åkte bil dit med Tobias, Maria och Sasse fast jag lyckades försvinna från dem ganska mycket första dagen tydligen. xD Hittade en söt tjej som jag badade i badtunna med, samt en cool snubbe som kallades Big Ben, plus ett antal människor jag lärt känna på Urkult.

Första natten var riktigt jävla svinkall, så vi hurrade alla när Maria kläckte den briljanta idén att se Kapten Röd på lördagen och sedan åka hem efter det, so we did. Vaknade typ nyss för jag var så jävla trött, och jag tror att jag håller på att bli sjuk, goddammit.

Hmm... det blev inte så bra inlägg detta, men det är typ en minnesanteckning och en uppmaning till folk att åka dit nästa år.

Det går fan inte att maila till ISM. Det är något fel, som gör mig galen.

Eller jaha, nu fick jag ett mail. SHIT. Då har jag alltså skickat samma mail till dem fyra gånger - fast det har stått varje gång att det inte funkat. Pinsamt.

Så, jag kom hem igår från Urkult i Näsåker och ska väl försöka berätta om de viktigaste momenten som ägde rum under veckan.

   Jag bodde i ett camp som var ganska tärt - folk satt och spelade dåliga låtar natten igenom, slutade runt nio på morgonen och gick och lade sig. Men första morgonen var alla tysta och då klev jag upp runt sjutiden och såg på forsen, soluppgången samt den illa kvickt försvinnande dimman med Andreas.

   Jag träffade en galen iranier vid namn Kyarash som jag hade skitroligt med. Vi sprang omkring och spelade, sjöng och pratade med folk, typ.

Blev även antastad av polisen (igen), när jag satt i Ivars och Bondens camp. De kom fram och ville se legitimation på alla, så vi undrade om de letade efter någon speciell - men de gjorde de inte. De letade bara efter folk efter tjugo hos alla som drack öl. När de tittade på mig så sade jag som det var - att jag inte hade något leg men att jag inte var över tjugo, men även att jag inte drack någon öl. Det verkade inte som om de tänkte hälla ut ölen, så vi avvaktade och tog det lugnt (speciellt som vissa hade intagit några olagliga substanser). Men så började en snubbe käfta med polisen, vilket lät ungefär såhär: "Öhhh... men alltså... hon ska ju inte dricka nån öl... såatte... ni behöver ju inte hälla ut den... eeeeh... för hon ska ju inte dricka något... det är ju de som är öööh... över tjugo som gör det, liksom," (gissa vad han hade rökt). Så polisen stod kvar ett kort tag, sedan pekade de på honom (fast eftersom jag satt bredvid trodde jag att de pekade på mig först) och typ "Okay, men ni får ha det så trevligt. Men DU följer med oss!" Så han fick följa med dem. Shit happens typ.

Kom så hem, och fick en impuls (som hade växt under veckan, eftersom det var så fult med halvsidecut efter operationen) att raka av dreadsen. Så jag, Viktor och Tobias begav oss hem till den sistnämnde och fixade skiten. Nu är jag sjukt korthårig, med ännu kortare hår vid högra tinningen, och en längre slinga vid vänstra. Jaja. Jag är ganska nöjd. Men senare på kvällen kom pappa hem efter att ha varit i studion och jag frågade vad han egentligen tyckte. "Men jag vill inte säga det, det låter så hemskt."

Jag: "Men nu måste du ju säga!"

Pappa: "Jo, men... neeej, jag kan inte säga..."

Jag: "Ser jag ut som en kille?"

Pappa: "Neej..." (nervöst skratt)

Jag: "Ett cancerbarn?"

Pappa: "Nej, men alltså... Nej, men jag kan inte säga."

Jag: "En flata?"

Pappa: "Haha... ja, lite... Inte för att jag har något problem med det!"

Jag: "Nej, men inte jag heller."

Lite gulligt att han inte vågade säga det - jag ser ju faktiskt ganska flatig ut. Men jag är ju per definition halvflata, och har jag gått igenom ett helt liv och sett hetero ut så är det väl på tiden att byta lite!

Nu ska jag försöka att formulera ett mail till ISM i Palestina, och möjligtvis Al Haq också, måste bara kolla upp vad de sistnämnda håller på med först.