Kom nyss hem från sjukhuset. Väl där var jag inte så orolig, jag hyperventilerade inte en enda gång - för att hålla mig lugn tänkte jag på de lagliga drogerna jag skulle få. Det var roligt med lugnande. Tyvärr fick jag ta narkosen genom handryggen, det gjorde ont, och det kändes som om de sprutade in eld i min arm genom kanylen, men jag somnade ju på en gång så.

   Blev tydligen jävligt irriterad på läkaren när han väckte mig någon gång efteråt - jag som tyckte att jag ansträngde mig för att vara trevlig mot alla jävlar som skulle väcka mig hela tiden. Vaknade upp på en massa olika ställen med frågan "var är jag?" och landade slutligen på patienthotellet som var ganska flott. Åt ett riktigt mål mat för första gången på flera dagar, och gav ätande människor en chock i matsalen när jag kom för att lämna brickan. Mamma bjöd på glass och kaffe. Då kände jag mig liten. :)

Jag tog ett "donera-mina-organ-om-jag-dör-kort" och har bestämt mig för att spela gitarr/läsa folksagor på sjukhuset för de sjuka barnen, när jag ser lite friskare ut.

Jag ska tillbaka igen på måndag, om benet har flyttat sig igen blir det ny operation. Då kan jag inte åka på Urkult... Men jag slapp snittet under ögat i alla fall, dock var de tvungen att cutta av en dread som de lade i en plastburk* så att jag kan virka fast den sedan.

*med lock så att den inte rymmer

Bild 1: Jag är fortfarande söt på en sida i alla fall.

Bild 2: En dread åkte av i processen.

Bild 3: Antingen virkar jag fast den när håret växt ut, eller så ryker de hela bunten.

Läkaren i söndags trodde inte att jag skulle behöva operera mig, eftersom kindbenet bara såg ut att ha flyttat sig 1-2 millimeter. Men nu, efter konsultation av röntgenexperter så säger han att jag antagligen kommer ångra mig om jag inte gör det, för det kommer synas rätt fett.

De ska skära upp mig under ögat... Under ögat! Har redan hunnit få en liten panikattack pga det, och nu gör allt bara ännu ondare. Jag vill inte bli opererad. Jag vill inte bli uppskuren i ansiktet. Men jag vill ju inte bli känd som sned-face-jua heller. Och fan vad jag kommer ångra mig om jag inte gör det här nu. Men jag vill inte...

Denna gång är jag i alla fall förberedd på att åka till sjukhuset så jag kan ta med mig böcker. 

Stort tack till Tobias, som ställer upp som fan och finns där, hjälper mig att handla och var med mig på sjukhuset. Cheers, mate! <3

Jag har legat på sjukhuset hela natten och hela dagen, för jag cyklade på ett dumt ställe igår. Jag brukar vara värdsbäst på att cykla onykter, men inte när det är kurvigt, grusigt och brant, apparantly.

Jag har ONT. Jag har fått äta äcklig mat, och blivit besökt av ett tiotal olika vitrockar. Och Tobias. Det var dock nice.

Att vara i stugan är att känna att livet är till för det. Att allt bara är en förberedelse - ett helvete till för att konstratera himmeln, ungefär. Helt underbart där, regn som sol så är man ändå mitt ute i skogen utan en levande själ i närheten. Tiden står stilla och stressen rinner av en så fort man kommer in bland träden.

Jag och farsan åkte in till Sollefteå en dag för att hälsa på gammelmorfar och gammelmormor, samt äta middag. Och vilken middag sen! Vi fick dela på en portionsförpackning köttbullar och mos. Tre köttbullar var och en potatismosklick stor som en snusdosa. Gött mos!

   När vi var där så tänkte jag på Viktor. Jag kommer ihåg när han var i sommarstugan förra året med mig, och hans huvud åkte från sida till sida som på en tennismatch, när gammelmormor och gammelmorfar pratade (samtidigt). Jag har ju för vana att lyssna mer på morfarn, eftersom det oftast är han som säger intressanta saker och mormor mer är som ett eko efteråt, men fann det svårt då hon lätt överröstar honom nu för tiden.

Jag och farsan höll på att skriva en låt - en liten lovsång till stugan om man så vill, fast det blev nog inte så bra och vi fortsatte aldrig...

Tog även med lillebror en dag till stugan samt Sollefteå, och då hade gammelmormor köpt någon form av bakelse/tårta som hon tyckte verkade jättegod fast det var en sådan där sliskig med hallon med någon form av gelé runt och äcklig sprutgrädde. Sedan när hon tog fram den, ville hon att vi skulle äta av den på stört, men jag sade att jag ville vänta till kaffet. Då blev hon helt jävla manisk och skar upp en fetstor jävla bit och försökte typ kasta den på min tallrik. Resultatet blev att hon fick grädde överallt, även på bordet. Det var lite roligt fast ganska obehagligt också. Värsta manisk över en tårta?

Har inte så mycket mer att skriva. Nu är jag trött. Jag skulle handla idag men jag vet inte om jag orkar. Blir ingen frukost imorgon, eller så får jag gå och handla tidigt. Jaja, ciao.

Mmmmm, surströmming idag! Det är fett gott, synd bara att hela uppenbarelsen av fisken skriker "dött djur", men lägger man en brödskiva på så syns det inte. :)

Skulle färga håret på mamma idag, det håller på att impregneras just nu. Tyvärr fick jag ett ryck och nu är mitt hår också i stånd med att byta färg, och jag är lite orolig - förut färgade jag håret med en ny färg en gång i månaden, men nu var det cirka ett år sedan sist... Tänk om det blir big failure? Och med dreadsen och allt... Jaja, vi får väl se hur det går. Färgen räckte inte till alla dredsen heller så det kommer se stört ut. xD Nu sitter jag här med en fläck på tröjan, färg i pannan samt aliuminiumfolie på huvudet och är bara såååå jäääävla snygg.

För övrigt håller min mormor att ta kål på mig, men ikväll bär det äntligen av till stugan. Yes.

I går var jag, mamma och lillebror ute i skogen, det dracks lite vin, diskuterades och lästes böcker. Skrev ett inlägg om det senare när jag kom hem men det var så pinsamt dåligt skrivet att jag tog bort det i morse. xD

Gårdagens outfit efter att ha bytt till torra kläder:

Orange anti-drogtröja från Ortviken, tandborste samt en liten hund som accessoar.

Tänkte sadla om till modebloggare, eftersom mamma har varit i storstan (Härnösand) och gick på en shopping spree, eller något. Så hon köpte en klänning till mig, fast den får bli morgondagens outfit. Dagens outfit är ett par Hello Kitty-trosor som jag fick, samt ett linne som mamma fått av typ min moster tror jag och en afrikansk mask som har sin hemvist på väggen. That's about it - pris: ovärderligt. Man kanske inte kan kalla detta för modebloggande förresten, har inte settnågot liknande på en catwalk nyligen, men det kommer, det kommer!

Anyway, here it comes!

Så nu sitter man här igen. Vid ett internet som är så långtsamt att man hinner glömma vilken sida det är man försöker ladda när den väl är klar. Eftersom det antagligen kommer regna de närmaste dagarna så dröjer det nog innan farsan kommer upp så att man får vara i stugan. Det är knappt att man överlever. Här finns bara mygg, djur och en bok som jag snart läst ut, samt en mamma som tvingar ut en på promenader och en mormor som frågar saker hela tiden men aldrig hör svaret. Turligt nog finns min gitarr här av någon anledning.

Ännu ett blogginlägg som skrivs bara för att man inte har något bättre för sig, men jag var tvungen att slita mig från boken så att den inte tar slut för fort, för då överlever jag fan inte.

Jag saknar staden, fast egentligen finns det ju inget där att direkt återvända till - alla jävlar är ju ute och härjar på festivaler. Här sitter jag och stressar upp mig för saker jag aldrig för tummen ur att fixa. Nu tror jag att nästan allt med resan till Näsåker är klart å betart. Fast Palestinaresan hägrar ju ännu och den har jag inte gjort ett skit för att fixa. Åhååååå.