Så sitter man här igen, dygnandes. En jävligt dålig vana som jag har haft kvar ända sedan högstadietiden. Tjugo i nio en söndagsmorgon - vad gör man?

Jag vet vad jag ska hålla tal om på retoriken - grattis till mig - första gången någonsin jag är ute i såhär god tid (det ska hållas på tisdag). 

Jag lyckades inte komma på någon melodi till valsen i låtverkstaden, däremot en basgång, hoppas att det är okay.

Men nu till det alla längtat efter att få höra om -  min helg.

Fredag: Förfestade lite med Mini och Viktor hemma hos mig, det var soft. Drog sedan vidare till Pipeline, och först ut där var Supersci. Jävligt bra var de! Sedan drogs det igång med Ska 'n' ska, vilka vad kvällens absoluta höjdpunkt, fan vad det dansades vilt! Har inte dansat så sedan Urkult, och det var jävligt trevligt. Sedan kom den egentligen höjdpunkten - Organismen - men då var jag så jävla trött så man orkade ju bara inte. Men det var bra det med! "Jag sparkar ner dem i skooooorna!"

Drog sedan på Donken med Mini och käkade snormycket kändes det som. 62 spänn - vafaaaaan! Vi gick långsamt hemåt och sov, tinnitus hade jag som fan, kul liv.

Lördag: Oj, det var ju idag (typ). Jag och Mini käkade frukost, jag pluggade, han chillade vid datorn, typ. Käkade en Ingmar på Navet (det är en pizza), drog sedan till Olof i Granloholm för fest. Det var dålig festfaktor där, tills vi drog i gång "Antifa Hooligans", då började alla skrika och tjoa, myyyyöööös. Yeah, de skulle till krogen (jag hittade en cykel), jag åkte hem. Kunde inte sova, så jag ringde Svante och skulle dra till hans jobb istället, då han jobbade natt. Inga bussar gick från mig, så jag drog till Kebabcity, käkade kebab för första gången på ett par år, och träffade Peter 44, han var ganska trevlig. Väl på bussen ska jag dra mitt kontokort, vilket tydligen inte funkar på bussar av någon jäääävla anledning. Så jag sade "jaha, kan jag åka med ändå eller?" och busschaffisen svarade: "nej, du får väl ta ut pengar!" 

"Men hinner jag det då, eller?"

"Inte vet jag, du får väl springa!"

Så jag började backa tillbaka mot dörren. Blir stoppad av en kille som säger att han ska betala åt mig (shiiiit lyckan där alltså). Får en femtiolapp av honom och han och hans polare visar mig vart jag ska kliva av (har aldrig åkt med 2an mot Ljustadalen förut). Tyvärr så visar de mig några hållplatser för sent, så jag får gå... Sitter på Svantes jobb x antal timmar och sedan blev det nervöst. Vi gick hem till mig. Här sitter jag nu, dyngsur efter en fetlång promenad, då bussarna vägrar gå på söndagsmorgnar. HEJDÅ HEJDÅ.

Gud vad jag är trött, och fan vad jag vill härifrån. Ska iväg till Stockholm nästa torsdag, och jag har ingen aning om hur det kommer att bli. Ska iväg med klassen, och jag vet inte riktigt vad vi ska göra. Slipper i alla fall betala hundra kronor - bra. Skulle säkert kunna be far om pengar (pappa betalar), men det känns så jävla tärt. Annars hade jag fått försöka gräva fram en hundring som jag knappt har, alltså shit vad jag vill vara rik.

Jag tror att Pascal tycker bättre om mig nu än någonsin förr, och det känns jävligt bra. Att det antagligen har med betygen att göra ger jag fullständigt fan i. Känns bara skönt att slippa allt tjöööööt. 

Alltså we are the soldiers of the human race. Jag är det åtminstone - hur orkar jag vara så bäääääst? Nej, jag har ingen som helst anledning att kalla mig själv för bäst, och det är därför jag gör det. Don't hate the player!

Förlåt för att jag bara citerar en massa låtar, men min tumme har fastnat på b-tangenten i Winamp, vet inte vad jag vill lyssna på så jag skummar igenom hela playlisten i hopp om att något trevligt ska dyka upp. Ciao bellas!

Förstasidan i Metro idag (ja, det är i stort sett den enda tidning jag läser, den är ju gratis vafan!) så stod det att det är vanligt att flickor i 14-16-års ålder köper alkohol och betalar med sex. De intervjuade poliser och shit som jobbade med det här. Någonstans i mitten var det om att typ tio (eller hur många var det nu?) hemlösa hade blivit bortkörda från en oanvänd, tom tomt där de bodde i sina husvagnar. En av de hemlösa sade att de (kronofogden och polisen) alltid gör det den här tiden på året (varför i helvete då, kan man ju fundera på).

Varför är det viktigt att polisen ska försöka leta upp tjejer som har sex för sprit? Det är ju  svårt för dem att anhålla någon - det är inte olagligt att ha sex (och langning är inte så jävla svårt att dölja). Dessutom finns det många fler kvinnor som har sex med män för att de känner att de måste, utan att få något alls för det. Är inte det lika viktigt att ta itu med sådant? Och det finns ingenting polisen kan göra åt det problemet, det är uppfostran, könsroller och samhällsklimat som har med den saken att göra. Och detta är ingen nyhet - ok!? Vem som helst med fler hjärnceller än tio kan räkna ut att detta händer.

Att snuten och kronofogden kör bort hemlösa däremot, varför kommer det i andra hand?

Ingenting ont mot att man tar upp sådana här problem, inte alls, men jag tycker fortfarande att folk blir bortkörda från sina hem, mitt i vintern utan att ens bli hänvisade till något nytt hem platsar mer på förstasidan.

Att bo i Härnösand är som att bo i en liten byhåla jämförbar med Aspby (nej, jag förstår att du aldrig hört talas om den). Allt är dött och de få människor som bor här dricker hembränt och snusar. Typ. Förutom ett par guldkorn.

Idag vaknade jag klockan halv elva, tänkte kliva upp och var jävligt pigg, faktiskt. Sedan slogs jag av tanken att det finns ju ingenting att göra. Livsglad är jag ju inte, så nästa tanke var ju inte "äh, det gör inget", utan snarare "äh fuck it." Så jag somnade om. Blev väckt klockan fem, käkade middag, gick och lade mig igen och läste. Sedan kom det där obeskrivliga suget efter choklad, som kommer vissa gudsförgätna lördagar. Sagt och gjort, jag "lånade" en spark, sparkade mig och brorsan ner på Coop och inhandlade yoghurt, hundmat och godis. Såg början på Shelley's Frankenstein, av och med Branagh. Orkade inte mer, satte mig vid datorn. Det är ju så man gör i byhålor. Förutom att då skulle väl inte Coop vara öppet vid sextiden en lördag, men det var det ju som tur var.

Anledningen till att jag nu sitter och skriver en massa nonsens, är att min bror nyligen ockuperade min säng, råkade somna och nu har jag ingenstans att sova. Han har tyvärr ett väldigt vackert yttre, så man har ju inte hjärta att väcka honom. Om man nu har ett hjärta - vad vet jag? ;)

Var på begravning idag igen - denna gång var det morfars. Åkte till Kramfors (som förövrigt var under bombhot just då) kvart över tio och kom hem för en timme sedan. Det känns som om dagen är slut - den har varit så jävla lång - men förhoppningsvis finns det någon trevlig fest att gå på.

Fick skjuts av prästen hem till Härnösand, en vis man. Generellt sett gillar jag inte kristna (har väl träffat för många fanatiker), men han gav intrycket av att vara intelligent, eftertänksam och kärleksfull, and all was well.

Morfars begravning var jävligt sorlig, till och med min bror grät... Gillade dock inte själva predikan så mycket, för det första log mycket och snackade om glada, vackra minnen och livet efter detta. Och det fick mig att inse en sak - jag har inga glada eller vackra minnen av min morfar. Allt är suddigt när jag tänker tillbaka på honom, det enda jag minns är hur dåligt min mamma mått på grund av honom, samt när han bad om ursäkt för allt han gjort på sjukhuset (och det var varken vackert eller glamouröst).

Farbror Lars (morfars bror) höll ett tal. Han tackade Krister och Kristina (Krister är min morbror och Kristina hans fru), och ett annat par, som hade gjort SÅ mycket för morfar. Mamma blev inte nämnd alls. Trevligt, för hon har ju inte gjort NÅGOT för morfar, nejnej.

En bra sak är i alla fall att jag träffade mina kusiner - Niklas och Erika. Har saknat dem som fan. Även att de är vuxna och har barn båda två... Känns skumt. Jag minns dem fortfarande som runt 12 och 15 (eller hur gamla de nu var när jag bodde där). Och tydligen bor de i Kovland, och det är ju fan alldeles för nära för att inte träffas... >.<

Vila i frid, Svante Noord, och hejdå morfar.

Inspirationen flödar! Jag har börjat skriva låtar igen, så jävla underbart... Har varit heltorka i över ett år, säkert två. Jag är så jävla glad för det.

   Inspirationen att skriva blogg var visst inte så stor, har väl inget speciellt att förmedla... Eller jo!

För det första (detta har säkert alla redan hört), så tjänar tydligen Postens VD tjänar tydligen 900.000 i månaden - lika mycket som 45 brevbärare. MYSIGT!

För det andra så är modet i vinter (enligt Metros trendsida) ARBETARKLASS! Typ "I år ska det vara tåligt, slitstarkt, stort och bekvämt". De hade även bilder och pris på några olika plagg. Till exempel ett par jeans för nära 3000 kronor, samt en jacka för 1700. Fan vad arbetarklass!

   Det är ju synd när inte ens arbetarklassen själv har råd med sina egna kläder, och sin egen "stil" liksom. För som ni alla vet - arbetarklass har inget med yrke eller social status att göra. Det är en stil. Numera.

För det tredje så var det två mer eller mindre ovanliga insändare i Metro idag, en om Stureplan och arbetarklass (som numera verkar gå hand i hand, då det endast är stureplansmänniskor som kommer att ha råd med arbetarklassmodet), att arbetarklassen ska slå tillbaka mot borgarna, typ. Den andra handlade om att folket måste slå näven i bordet, när fackrepresentanter och politiker vägrar göra det. Bra grejor!

Jag tror att jag ska bli religiös. Bli gudfruktig. Sluta häda. Sluta vara en hedning. Yeah, ni fattar. Men de flesta tänker väl "Varför?" eller kanske snarare "VAFAN? VARFÖR I HELVETE DÅ!?"

   Jo, men det ska jag förklara. Därför att jag tror att gud hatar mig. Inte så konstigt, med tanke på hur syndigt jag har levt.

Nej, men seriöst. Glöm skitsnacket om gud, men alltså, jag blev fett less. Det är nog inte meningen att jag ska få utlopp för min kreativitet någonsin. Jag har missat min ensemble/låtverkstadlektion jag vet inte hur många gånger, och det är någon påhittig jävel som kommit på alla olika sätt. Jag har missat den pga av att jag försovit mig, varit tvungen att var guide för niorna, varit sjuk, haft demokratikurs på just den lektionen, för att jag haft friluftsdag, för att min lärares klass haft friluftsdag, och en massa andra grejor som jag inte ens kommer ihåg. Ensemble/låtverkstad är ett estetiskt individuellt val, vilket innebär att den endast är en gång i veckan.

   På onsdag är den inställd pga någon jävla skitstudiedag för lärarna eller något.

   Om jag misslyckas med att få MVG i ensemble/låtverkstad kommer jag att skämmas ögonen ur mig. :(

Kommer ALDRIG tro på gud efter det här - hur kunde jag säga så? Jag hade väl a moment of weakness.

______________________________________

Varför har jag inte skrivit på nästan två veckor och så idag rinner det tre inlägg ur mig? xD Fast det första var egentligen i natt och det borde ju inte räknas...

______________________________________

Okay förlåt. Jag kan inte hålla mig, måste skriva lite till. Flyttade även detta inlägg till "random emotional" bara för att jag är less.

Jag avskyr att tjafsa med folk som går i samma klass som en. Det är väl inte så konstigt? Man måste ju förfan träffas varenda jävla dag, och dessutom har folk så jävla lätt för att snacka bakom ryggen på en just när man går i samma klass.

   Jag avskyr att bråka, jag mår dåligt av det, jag tycker inte om när folk inte kan ge sig, fast man vädjar till dem att "snälla, kan du sluta, jag orkar inte?" Vad ska man göra?

Jag vill inte gå i samma klass som någon som är anti-feminist (nästan kvinnohatare verkar det som), för en diktatur och blir sur för att man haft en demokratisk omröstning om vad man ska jobba med och han blir nedröstad. GIVE ME A FUCKING BREAK!

   Det påminner för mycket om högstadiet, jag pallar inte, jag får flashbacks och vill bara spy. Jag önskar att jag var sju och inte sjutton, och därmed var berättigad att slåss (eller okay, det är man väl aldrig som tjej, men lite mer i alla fall).

Ännu en dag man inte orkar gå till skolan. Vet inte riktigt vad det är med mig, men jag mår inte längre psykiskt dåligt utan fysiskt. Och jag tyckte att det var bättre att försöka sova ut istället för att släpa sig till skolan och tärda med en massa tråkiga ämnen.

Klev upp för typ en halvtimme sedan, och farsan (som gjorde detsamma) började givetvis genast tärda. Han var rädd att jag hade slutat bry mig om skolan och var orolig. Som om jag någonsin brytt mig om skolan? Den är ett nödvändigt ont, som säger vad man måste göra, men kan ändå inte tvinga en att göra det.

   Så man lär sig vilka regler som måste följas och vilka som inte måste det, och så utgår man från det. De regler som väldigt få bryr sig om öht är ju t ex närvaro och sjukanmälan. Jag bryr mig nog extra lite om det, eftersom det krävs ganska mycket ogiltig frånvaro för att jag ska bli av med studiebidraget. Det kommer krävas ännu mer för att min betyg ska bli dåliga.

   Så varför måste farsan vara så jävla stel? Han gick inte ens ut gymnasiet själv.