Jag och Viktor cyklar iväg imorgon till Urkult. Det kommer bli underbart. UNDERBART, SÄGER JAG! Folk får väl tycka att vi är dumma i huvudet om de vill, och tvivla så mycket de vill på oss också. Men vi ska fan klara detta.

 En sak som möjligtvis kan komma att försvåra detta är mina förbannada skavsår, som har dykt upp på varenda tå och lite överallt över hela fötterna. Jävla sandaler, ska aldrig mer ha sandaler!

Jag längtar, och är samtidigt ganska nervös inför imorgon. Speciellt över att möta Viktor, liksom tänk om vi inte hittar varandra? Inte så stor risk, men anyway. Hoppas verkligen att cykeln håller för knappt 40 mil. Låter ju som en ganska liten chans att den gör det, men ändå. xD Hoppas att jag håller i 40 mil!

Idag har jag diskat. Snart ska jag hämta upp tvätten, därefter städa, därefter äta och därefter städa lite till. Hejdå, vi ses på Urkult om jag kommer fram. :D

Helgen har varit underbar. I torsdags dansades det och delades ut flygblad.

I fredags träffade jag Aksel, en gammal vän som jag inte träffat på över ett år, på grund av olyckliga omständigheter. Det var underbart, och jag ser fram emot att få träffa dig igen snart, käre vän!

   Någon tappade ett glas och alla trodde att det var jag. Det var tärt, det enda jag gjorde var att få en massa skärsår på fingrarna av det. >.< Slog även huvudet och ryggen, men det är en helt annan historia. Dagen avslutades aldrig, utan jag och Svante irrade omkring den tidiga morgonen och väntade på att en bussjävel skulle ta oss hem.

   I lördags satt jag bara hemma med Viktor och hade trevligt.

   I söndags tränade jag fotboll.

Med andra ord - helt underbart. Jag ser fram emot Urkult som fan nu, planeringen har äntligen börjat komma någon vart. Idag ska far komma hem och då ska han kolla vägar åt mig. Någon dag i veckan ska vi ta moppen och åka och kolla lite. ;P

Och snart ska jag få träffa Adrian, Aksel och Viktor igen!

Jag saknar verkligen Adriaan nu. Saknar att sitta och dricka grönt te, äta hela citronklyftor, spela backgammon, lyssna på Kana och Dir en Grey.

   Tack för samtalet igår, sötnos. Det var kort men behövligt och hjälpsamt. Du är den ende som verkligen får mig att vilja kämpa mot allt som är hemskt och att se det goda i alla. Du är den ende som kan göra mig glad genom att bara titta på mig. Du är en underbar människa och jag vet inte vad världen skulle vara utan dig.

   Vi var ett lyckligt par, du och jag, jag saknar det väldigt mycket. Lyckliga, men naiva. Kanske är det bättre att ha en klarare syn på världen, men inte fan känns det trevligare för det. Men jag gör vad som helst för att du ska vara lycklig jämt, jämt, jämt!

Om en dryg halvtimme bär det av till Sollefteå, till mormor och morfarns sommarstuga. Jag har saknat dem. Lite. Känslorna har väl falnat lite med åldern, men morfarn berättar fortfarande lika intressanta historier. Skulle gissa på att ungefär hälften av det han berättar är sant dock, så någon tillförlitlig källa är han väl ändå inte.

   När jag var liten ville jag skriva en bok med alla hans historier. Man kanske borde göra det någon gång. Far håller på att dokumentera allt på film nu, för han dör nog snart. Here's one who will be crying!

   Det jag beundrar mest hos min gammelmorfar är nog ändå hans "öppensinnighet" (riktigt ord?). Han är otroligt modern för sin ålder, och lider varken av homofobi eller rasism. En typisk proletärkarl är han dessutom! Nej, fan, nu bär det av! Ciao!

Sitter hemma hos Peter med honom, Svante och Johan. Vi har sjukt trevligt. Pga av att min far har dåligt samvete så ska jag få betald entrance till Gatufesten både i dag och imorgon!

Jag har så jävla trevligt nu, lyssnar på Red Hot Chili Peppers och bara umgås.

FAN vad jag är less på karlar nu! Jag är så jävla glad att jag faktiskt känner att jag inte vill ha något förhållande nu! Men jag blir less på alla killar som blir förälskade i mig, hela tiden. Nu låter det som om jag skryter om att s"shit jag är så jävla populär", men det är sant! TÄRDKARLAR LÅT MIG VA!!!