Äntligen. Public Service tar sitt ansvar. Media rapporterar om den svenska "neutraliteten" under andra världskriget. Neutraliteten som inte var så neutral.

Jag minns fortfarande samhällslektionen i nian, när jag äntligen kopplade sambandet mellan de av gammelmorfar berättade krigshistorier som jag växte upp till, med andra världskriget - sambandet är att det var samma krig. Det var min första smak av hur vinklad informationen man får i skolan kan vara. Källkritik, källkritik, källkritik - det får man lära sig redan i sjuan, kanske tidigare. Men att kritisera kunskapskällan som är skolan, det får man inte lära sig. Wikipedia är en dålig källa, medans en lärare är en utomordentlig sådan. Det får man också lära sig tidigt.

P3 dokumentär kommer ta upp den svenska neutraliteten imorgon, söndag klockan 18.03

Kollade lite på deras webbsida, och de har ett bildspel. Fick en chock när jag denna wündersöta bild på Mr. Hitler.

På något vis känns det som att denna bild starkt indikerar teorin om att alla människor föds goda. Liksom, det finns ju ingen ondska här! Vad hände? Hur blev denne man västvärldens personifiering av ondska? Hur blev det till detta?

Det är för mig ett mysterium. Min bror säger att Hitler d.ä slog sin son, och det var därför. Men det finns många som har blivit grymt misshandlade som barn utan att döda flera miljoner människor. Jag vet inte, over and out helt enkelt.

"For me, it is a cause of some upset that more Anglophones don't enjoy language. Music is enjoyable, it seems, so are dance and other, athletic forms of movement. People seem to be able to find sensual and sensuous in almost anything but words these days. Words, it seems, belong to other people, anyone who expresses themselves with originality, delight and verbal freshness is more likely to be mocked, distrusted or disliked, than welcomed. The free and happy use of words appears to be considered elitist or pretentious. Sadly, desperately sadly, the only people who seem to bother with language in public today, bother with it in quite the wrong way.

   They write letters to broadcasters and newspapers, in which they are rude and haughty about other people's usage, and in which they show off their own superior 'knowledge' of how language should be. I hate that, and I particularly hate the fact that so many of these pedants assume that I'm on their side.

   When asked to join in a "let's persuade this supermarket chain to get rid of their 'five items or less sign'" I never join in. Yes, I am aware of the technical distinction between 'less' and 'fewer', and between 'uninterested' and 'disinterested' and 'infer' and 'imply', and all the rest of them, but none of these are of importance to me. 'None of these are of importance', I said there, you'll notice the old pedantic me would have insisted on 'none of them is of importance'.

Well, I'm glad to say I've outgrown that silly approach to language. Oscar Wilde, and there have been few greater and more complete lords of language in the past thousand years, once included with a manuscript he was delivering to his publishers, a compliment slip, in which he had scribbled the injunction: "I'll leave you to tidy up the woulds and shoulds, wills and shalls, thats and whiches(...)", which gives us all encouragement to feel less guilty, don't you think?

There are all kinds of pedants around with more time to read and imitate Lynne Truss and John Humphrys, than to write poems, love-letters, novels and stories, it seems. They whip out their Sharpies and take way the add apostrophies from public signs, shake their heads at prepositions which end sentences, and mutter at split infinitives and misspellings - but do they bubble and froth and slobber and cream with joy at language? Do they ever let the tripping of their tips of their tounges against the tops of their teeth transport them to giddy, euphoric bliss? Do they ever yoke impossible words together for the sound-sex of it? Do they use language to seduce, charm, excite, please, affirm and tickle those they talk to? Do they? I doubt it. They're too farting busy sneering at a greengrocer's less than perfect use of the apostrophe. Well, sod them to Hades. They think the're guardians of language. They're no more guardians of language than the Kennel Club is the guardian of dogkind.

   And the worst of this sorry bunch of semi-educated losers are those who seem to glory in being irritated by nouns becoming verbs. How dense and deaf to language development do you have to be? If you don't like nouns becoming verbs, then for heaven's sake, avoid Shakespeare, who made a doing-word out of a thing-word every chance he got.

   He TABLED the motion and CHAIRED the meeting in which nouns were made verbs. I suppose new examples from our time might take some getting used to: 'He actioned it that day' for instance, might strike some as a verbing too far, but we've been sanctioning, envisioning, propositioning and stationing for a long time, so why not 'actioning'? 'Because it's ugly', whinge the pedants. Well, it's only ugly because it's new and you don't like it. Ugly in the way Picasso, Stravinsky and Eliot were once thought ugly and before them Monet, Mahler and Baudelaire.

Pedants will also claim, with what I'm sure is eye-popping insincerity and shameless disingenuousness, that their fight is only for 'clarity'. This is all very well, but there is no doubt what for example 'Five items or less' means, just as only a dolt can't tell from the context and from the age and education of the speaker, whether 'disinterested' is used in the 'proper' sense of non-partisan, or in the 'improper' sense of uninterested. No, the claim to be defending language for the sake of clarity almost never, ever holds water. Nor does the idea that following grammatical rules in language demonstrates clarity of thought and intelligence of mind. Having said this, I admit that if you want to communicate well for the sake of passing an exam or job interview, then it's obvious that wildly original and excessively heterodox language could land you in the soup.

   I think what offends examiners and employers when confronted with extremely informal, unpunctuated and haywire language, is the implication of not caring that underlines it. You slip into a suit for an interview, and you dress your language up too. You can wear what you like linguistically or sartorially when you're at home or with friends, but most people accept the need to smarten up under some circumstances. It's only considerate. But that is an issue of fitness, of suitability, it has nothing to do with correctness. There is no right language or wrong language any more than there are right or wrong clothes. Context, convention and circumstance are all.

I can't deny that a small part of me still clings to a ghastly, radio 4, newspaper letterwriter pedantry. I fight against it, in much the same was as I fight my gluttony, anger, selfishness and other vices. I must confess, for example, that I find it hard not to wince, when someone aspirate the word - and it is a word - H. A-I-T-C-H."

- Stephen Fry

som tar orden ur munnen på mig, så jag tar tillbaka dem och postar dem här.

by Vickileh.

4 TV program jag ser på: Oj... That 70's Show, Hellenius Hörna om det råkar vara på, Bonde söker fru om det råkar vara på (kvinno-bonden och nörd-bonden är så jävla roliga!), och sen... Scrubs, I guess.

4 saker jag gjort idag: Bloggat, surfat på Youtube, druckit kaffe, rökt en cigg. I'm a fat ass, y'all.

4 saker jag längtar efter: Ike, Fredrik, att min urinvägsinfektion ska försvinna (blod igen, trots massivt intag av äcklig tranbärsjuice:(), sommar.

4 saker på önskelistan: Lycka till mig själv och andra, en dator, att jag kan ta med gitarren till USA (vilket jag inte kan), och brace yourself, nu blir det pretentiöst, men seriöst fattigdomens utrotning. Kan liksom inte tänk på något annat efter att jag såg om Haiti på nyheterna igår.

4 saker jag avskyr: Sexism, all form av främlingsfientlighet, trångsynthet, individualismens utrotning av förmågan att sätta händelser i ett större sammanhang.

Jag utmanar alla som vill.

Förresten, Vicky, varför avskyr du pedofiler? Att vara pedofil är inget fel i sig, och det är absolut inte en pedofils fel att denne är pedofil. Utövande pedofiler borde du säga, för häxjakten på dessa människor går lite för långt ibland tycker jag.

Säger Jua, pedofilins försvarare! Eller något, haha.

Känner mig bloggsugen (återigen förvånas jag över hur snabbt man kommer in i det, när man sällan bloggar vill man sällan blogga, men nu jäklar), och tog ju upp den där VDn förut - han är VD för Viridor i England, ett avfallshanteringsföretag. Han gick i alla fall undercover bland sina arbetare över hela England, praktiserade hos dem, och hittade underbara människor, som älskade sitt arbete, men även sorgliga livshistorier och dåliga arbetsförhållanden.

När han var klar med sin undercover-resa, reste han hem, sedan till sitt kontor, där han pratade med styrelsen för företaget och kallade in de arbetare som hade gjort störst intryck av honom. Han gjorde bra saker, var snäll, satte dem i en grupp som skulle komma med idéer. En snubbe som hade cancer och tidigare kört lastbil åt företaget (nu jobbade han på marken), hade alltid vägrat att ta ut sjukledigt när han skulle till London för sin behandling. Han tog ut semester istället. Därför bjöd företaget honom på en betald semester med sina två döttrar. En gubbe som hämtade sopor, fick en resa till Berlin där han skulle titta på ett automatiskt vägningssystem av sopor, eftersom problemet med överfyllda tunnor var stort.

   Företaget hade tidigare, på en av återvinningsstationerna, haft människor inhyrda från bemanningsföretag. Innan VDn åkte dit trodde han att det kanske inte fanns människor som ville jobba mer än två-tre månader på ett så stressigt och tungt jobb. Men han hade fel. Så åtminstone en person, som var mycket duktig, fick fast anställning.

Summan an kardemumman är, som VDn själv sade, att när man sitter där på sitt kontor är det svårt att se människor - man ser siffror som måste gå ihop, helt enkelt. Numera när han fattar beslut kommer denna kontakt med de på golvet att påverka honom. Vilket är positivt, och jag önskar att fler chefer skulle göra på det här sättet - men det är tyvärr väldigt sällsynt.

   Den här chefen måste ju haft något slags humant tänkande i grunden, annars hade han aldrig gjort detta. Min första tanke var dessutom att detta säkert inte är lika lönsamt som om man bara ser siffror istället för människor.

   Men så kom jag på, att det är det faktiskt. Okay, en hel del utgifter i början för att fixa personalrum och nya maskiner, men människor är ju alltid så sjukt mycket effektivare i en bra miljö, med bra arbetsförhållanden.

Så detta var faktiskt tänkt att bli ett negativt inlägg, där jag skulle beklaga mig över att sådant inte sker oftare, men att det inte är någon mening att hoppas att det skall ändras, i denna kapitalistiska, vinststyrda värld. Men det är visst värt att hoppas.

Det där med att bara se människor som en slags levande maskiner, som inte behöver någon bra arbetsmiljö, för det kostar bara mer pengar, borde vara förbi snart. Att folk inser att det är en fet lögn. Att man inser att det hör hemma i den tidiga industriella revolutionen.

Oftast när jag tittar på nyheterna känner jag mig inte ett dugg inspirerad av att skriva, mest bara less. Kan bero på att jag har råkat hamna oftare framför TVn när det är tv4 nyheter, inte SVT. SVT rules, det har jag ju redan etablerat.

Men nu då, när det finns en risk att det går en ny laserman på Malmös gator och torg, och de SVT intervjuade man av brasilianskt ursprung som blev offer för lasermannen 1991. Detta är något jag aldrig tänkt på, kanske för att jag inte vet mer än ett skvatt om lasermannen, men han sade i alla fall att lasermannen tydligen hade tyckt sig ha mandat att döda invandrare på grund av den hätska debatt som omgav Ny Demokrati under tidigt 90-tal. Han sade även att det var möjligt att denne nya man (ja, jag utgår från att det är en man, för statistiken hävdar det bestämt) tycker sig ha mandat nu när Sverigedemokraterna har blivit aktualiserade inom svensk politik.

Fan, det är ju verkligen möjligt att det är så. Jag tror att det är så - det verkar ju så självklart när man tänker på det.

Kollade på nyheterna för en stund sedan, en kolera-epidemi håller på att utvecklas till ännu en katastrof på Haiti. Jag började gråta som fan. Vätskeersättning och antibiotika är allt som krävs. Inte ens Sveriges värsta hypokondriker skulle vara rädd för att dö av diarré.

Det som gör mig så upprörd är att vi har ju allt. Vi har allt. Vi har så mycket att vi till och med tar livet av oss, både frivilligt och ofrivilligt. På kanal 4+ är det samtidigt en debatt om feta människor, och att de borde köpa två säten på flygplanet så att man slipper trängas etc.

   På Haiti har de inte ens vätskeersättning och antibiotika. Det är precis som med malaria, det är skitlätt att förebygga, det är till och med riktigt jävla billigt! Ett myggnät som kan skydda upp till fyra personer kostar runt 40 kronor.

Medicin för att bota en drabbad person kostar 5 kronor.

http://ametistazordegan.com/snart-sa/

Här är en bild jag hittade när jordbävningen på Haiti precis hade inträffat:

http://www.i-am-bored.com/bored_link.cfm?link_id=46760

En av anledningarna till att jag inte vill ha biologiska barn (mer om det senare kanske) är just överbefolkning. Inte så att jag anser att vi är överbefolkade i den mening som många tycker (Hans Rosling tar upp det här http://www.youtube.com/watch?v=GeXJnOE-1gw det finns en längre men hittar den inte). Vi är överbefolkade på grund av fattigdom, fattigdom beror inte på överbefolkning. Vi är överbefolkade och försätter människor i fattigdom på grund av hur vi använder våra resurser.

Fan ta världen just nu.

"I wash the Plant-N, myself and his father. Haha:)"

"Jag tvättar åt Växt-N, mig själv och hans far. Haha :)"

"Had thoughts about knitting to Oslo with the plant, but found out that I keep enough of Svea's borders anyway."

"Hade ju funderingar på att sticka till Oslo med Växten, men kom på att jag håller mig nog inom Svea Rikes gränser ändå."

Ja, jag sitter och Google-translatar min egen blogg. Bara kul att se, liksom. Men jag tappade sugen att leta efter roliga översättningar när jag upptäckte att de översätter "sitt" med "his" ("när de talar om sitt 'samarbete'" = "when talking about his cooperation").

Jag skulle blogga om en VD på ett företag som var nice. Alltså VDn. Fan, syftningsfel, orkar inte ändra. Är så trött så jag ger fan i VDn och tar kanske upp tråden någon annan gång.

Uppdatering

Kan inte låta bli, hittade en asnice nu som förbryllade mig ett tag.

"Now it actually, unfortunately, that any of populism and backstabbing today, but her husband to back stab, I have rarely seen."

"Nu handlar ju faktiskt tyvärr politiken enbart om populism och backstabbing idag, men maken till rygghugg har jag sällan sett."

Första reaktionen var typ: "VA? varför tas det gör givet att det handlar om en kvinna när det handlar om backstabbing?" Men "maken" betyder ju faktiskt husband. Dock så var det ju jäkla heteronormativt.

Tompa Bodström för alltid mina tankar helt osökt till Gilderoy Lockhart. Skriver böcker, är allmänt självgod, blond och leende.

Kul att han sticker. Skönt, har aldrig gillat karln. Nu ska han visst skriva ännu en bok dock... Jaja, tänkte bara kommentera det och tacka av honom liksom.

Kolla frillorna föresten, ser ni vad jag menar?

TACK OCH HEJ!