Har varit sjuk, men är på väg åt rätt håll nu i alla fall...

Helgen samt halva veckan har spenderats i Härnösand med min mor och lillebror, samt Silver. Jag har haft ganska trevligt. Köpt en ny dator, detta är mitt första blogginlägg på den. :)

Min granne (i Härnösand) hjälpte mig att fixa lite med datorn, han ska göra lite mer grejor i helgen. Dock råkade han på något underligt sätt spärra vårt trådlösa nätverk, så nu måste vi alla dela på en internetkabel, yippie.

Han är även finsk och jag råkade nämna syndikalism. Huge mistake. Så ska man inte göra, informerade Silver mig om senare (han är själv halvfinne).

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva. Det har inte hänt så mycket den senaste veckan, förutom att jag gått omkring och sett allmänt lodig ut, samt pluggat som ett as, och försökt förstå mig på min nya dator. Jag gillar inte Windows Vista. Jag gillar inte Windows överhuvudtaget, egentligen, men tyvärr har jag ingenting att jämföra med.

Äh, nu ska jag gå och glo på tråkigt söndagstv.

Nu bär det snart av söderut för min del. Ska bli fett nice, undrar om det kommer att komma mycket folk? Undrar om politikerna kommer bry sig... Jag vet inte vad jag ska skriva, så det blir väl inte mer än såhär. Ciao.

Jag tror att geografi är mitt nya favoritämne. En otroligt rolig lärare, som tror att vi går på högstadiet och går igenom saker som vi redan kan. Skönt att bara sitta och rita och slappna av till lärarens sövande röst och byten av språk. "Jo, regn kommer efter berg." "Här är ekvatorn. Här ligger typ Afrika, som ett land." "Nu måste jag tänka. Lite grann här. Det är ju över ekvatorn vi har det ekvatoriala klimatet här."

Jag satte på "Ring Snuten" med Looptroop på högsta volym på datorn. Läraren blev jätteirriterad och sprang omkring och kollade på våra datorer. Han var tvungen att låta sin agression gå ut över Jens, som kollar på videos som handlar om jordens undergång. Tydligen ska jorden gå under idag enligt Expressen och Aftonbladet. Har inte läst om detta själv, men det ska tydligen vara någon schweizare som har byggt en maskin som möjligtvis kan skapa ett svart hål. Läskigt.

Det är roligt, men smått irriterande med lärare som inte vet vad de talar om. Det är roligt i början, men när de fortsätter spåna på samma saker och fortsätta med sin stapplande förklaring så blir det lite jobbigt. Dock skönt, för man måste ju inte lyssna när han säger samma sak för tionde gången. Lite svårt är det ju dock att koncentrera sig på att skriva när han pratar hela tiden. Jobbigt.

Även att det bara finns en klassuppsättning av geografiböcker. Kul liv!

GA-cafeterian har öppnat igen, den öppnade igår. Fett jamenvisst! En ny kvinna där, hon verkar glad och trevlig. :)

Nej, jag måste sluta skriva. Detta måste vara den sämsta text jag någonsin skrivit, men jag har svårt att koncentrera mig när det är en massa snack. Ciao!

Uppdatering:

Martin gav mig ett till citat, detta från Samhälle B.

"Then... We will have a test... With questions... About... Ideologies..."

Allt är ganska tungt och stressigt just nu, men det är man ju van vid för att man måste. Åh, herregud, alla dessa tidningar genom åren som haft artiklar om att "hitta dig själv" och "planera in tio minuter för sig själv varje dag." Det funkar inte, förstår de inte det? Inte när man går i skolan och har en massa obetalt arbete hela kvällarna. Ni som jobbar på tidningen slutar arbeta i och med att ni lämnar arbetsplatsen. Det funkar inte. Samma sak gäller lärare, som ofta är tvungna att rätta prov och uppsatser hemma. Obetalt, givetvis. Tio minuter låter kanske inte så mycket, och visst har man en gnutta fritid ibland. Men det är inget man får, det är något man tar sig. Vilket i många fall kan leda till dåligt samvete, eftersom man fortfarande har tio läxor kvar att göra. Då gör man antingen läxorna med gott samvete, eller sitter kvawr och stressar upp sig för att de inte är gjorda.

   Om man inte gör dem, visar det sig att de var viktiga. Om man gör dem, visar det sig att de inte betygsätts ändå, eller att man får ytterligare två veckor på sig för att resten av klassen tog sig den där fria tiden.

    När man så går tillbaka till skolan nästa och tänker "nu är mina läxor klara, ikväll ska jag ta det lugnt," så får man givetvis ren hel drös nya. Jag börjar bli rätt så pissed off.

Det jag egentligen tänkte skriva var att Matte B inte verkar så svårt som jag trodde, och att det känns skönt. Men... det spårade ur. 

Igår hade jag möte med rektorn, underbar människa som lyssnar och tar till sgi det man har att komma med. Det gäller även förslag på schemaändringar.

   Däremot tycker jag att det är jobbigt om folk vill läsa samhällskunskap B på svenska istället, jag har ju kämpat som fan för att vi ska få det på engelska!

    Rektorn sade att min geografi- och samhällslärare hade verkat väldigt ångerfull och ville be mig om ursäkt. Jag sade att "Jo, men risken finns att han kommer be mig att ge honom en ursäkt, och han kommer inte att få någon så du vet, då jag inte har gjort något fel." "Givetvis inte," blev svaret.

     Så, geografilektionen led mot slutet och läraren höll kvar mig. Han försökte att be om ursäkt (utan att egentligen säga ordet), och försökte lika vagt be mig att ursäkta. Han sade att han tyckte att vi hade behandlat honom ganska illa, och jag frågade på vilket sätt han tyckte att vi gjort det. Han formulerade väldigt vagt något om att genom att be honom att tala engelska hade vi kränkt honom. Han fick det att låta som om  vi snarare hade garvat åt hans engelska. Det var ju knappast det vi gjorde, vi blev upprörda över hans brist på engelska, inte brist på kunskaper i engelska. Anyway, jag klarade mig utan att han vågade försöka tvinga mig att be om ursäkt, vi skakade hand och jag gick lugnt därifrån.

Nu ska jag ha engelska med Lotta, har saknat henne som fan! 

Den gör mig less. Detta är en uppdatering av det tidigare inlägget http://jua.bloggagratis.se/2008/08/29/915987-elevfack/.

Fick veta av en klasskamrat idag att min underbara rektor Petra tydligen haft ett snack med min lärare (som jag av ganska uppenbara skäl inte namnger), som förnekar att han sagt något om att "regeringen vill värna om vårt modersmål". Att han sagt detta kan hela min klass intyga. Jag blir så jävla förbannad över att en vuxen människa kan vara så feg. Det har väl hänt alla någon gång att man förnekat något man sagt för att man inte kan försvara det eller ej kan ange några "källhänvisningar". Men jag trodde att det försvann med åldern, det är i alla fall vad som hänt mig. Numera har jag civilkurage nog att erkänna om något jag sagt visat sig vara felaktigt eller bara helt dumt, och samtidigt visa att jag lär mig av mina misstag. Att en vuxen människa gör på detta vis är för mig helt ofattbart.

Senaste geografilektionen ville han ha ett samtal med mig efter lektionen. Jag gick med på detta, dels för att jag var nyfiken på vad han hade att säga, dels för att han skulle få en chans att förklara sig. Men det visade sig att det enda jag fick ta emot var inte förklaringar, tvärtom, det var anklagelser. Anklagelser som han fullkomligt hällde över mig, och när han tog en liten paus och jag försökte inflika något för att försvara mig skrek han:

"Du ska fan inte avbryta mig!". Sedan fortsatte han anklaga mig för samma petitesser, och det visade sig att han egentligen inte hade mer att säga, utan bara upprepade sig. När han var färdig satt han tyst ett tag och sa: "Mm" och "Så är det". Jag räckte försiktigt upp handen och sade tyst:

"Kan jag få en chans att försvara mig nu?" (givetvis på ett hyfsat trotsigt och tillgjort sätt, skulle nog aldrig kunna göra det seriöst). Då svarade han:

"Ja, Julia, det kan du få göra." (Men tack så jävla mycket för att du gav mig tillstånd att använda mig av yttrandefriheten som jag har rätt till!) Jag svarade på hans anklagelser och han blev jävligt tyst och sade bara att

"Så bra, nu har vi fått lära känna varandra bättre, och förhoppningsvis kommer vi att lära känna varandra bättre under det kommande året".

"NEJ, DET HOPPAS JAG INTE! Du ger mig ångest, gubbjävel, ren och skär jävla ångest. När jag sitter hemma och pluggar och börjar tänka på dig så får jag en klump i magen, precis som under mobbningen i mellanstadiet. Du är avskyvärd, kompromisslös och ignorant. Jag vill inte ha något mer med dig att göra, och jag tycker synd om din fru." Detta var vad som for genom mitt huvud. Dock sade jag givetvis ingenting, utan valde mina krig och sade

"Ger du mig tillstånd att lämna rummet nu, då jag faktiskt har fler lektioner att gå till?" Han svarade givetvis

"Ja, Julia, det får du", och jag lämnade honom hastigt och smällde omoget nog igen dörren efter mig, gick raka vägen till rektorn och var så förbannad så att jag bara vill döda. Vi ska ha ett samtal imorgon, vi tre, men eftersom det finns väldigt få SPin-lärare är det inte säkert att det kommer att bli någon förändring. Jag pluggar, jag jobbar, jag spelar fotboll och är politiskt aktiv. Min mor och lillebror och vår hund bor fem mil härifrån, och det krävs en enorm kraftansträngning numera för att ens ta mig till dem. Min katt bor hos min mormor som inte vet hur man tar hand om djur och jag har varken tid eller råd att åka över tio mil för att hämta honom. Allt detta ger mig ångest och jag är bara så jävla förbannad. Jag har varken tid, lust eller ork att tjafsa om det här.

Detta inlägg kanske borde ligga i Random Emotional-kategorien, men jag anser att en inkompetent lärare som är omöjlig att bli av med är en ytterst politisk fråga.