Någon hade en dekadent kväll igår. Ligga naken i soffan, med askfat och hundra ölburkar på bordet, samt MTV på TVn. "Hejdå, jävla Svensson-fasoner!"

Själv sitter jag och degar. Pappa orkade inte ens bry sig om att jag inte var på gympan, om han nu ens fattade det (tack gode gud för det).

Någon gång förra veckan började en busschaufför modell äldre prata musik med mig, och stod still med bussen trots att han var sen. Det gillade jag, man ska chilla och ta det lugnt, och försöka förgylla människors vardag så gott det går. Tack! Jag är inte den enda som har märkt att busschaufförerna (speciellt de äldre) blivit mycket trevligare på senare år. Charmkurs? Det är i alla fall långt mycket roligare att åka buss när chauffören precis varit trevlig och kanske till och med dragit ett skämt. Det lever jag på hela bussresan.

Idag var det dock inte lika roligt att åka buss. Det var en kille som satt snett framför mig som pratade i mobiltelefon med jättehög och jobbig röst. Han sade ungefär såhär: "Nej, jag är inte förbannad, jag är bara irriterad. Det känns typ som att få veta att hunden man sovit med har rabies (!?). Ja, för att hon är sjuk i huvudet såklart! Jag menar, hon går både till sin ex-pojkvän och sin dissare. Det är ju inte så kul att fatta att man betyder mindre än dessa två! Nej, jag är inte bitter, jag är bara irriterad!" Herregud, människa. Bara för att du råkar betyda jävligt lite för en viss kvinna betyder inte det att hon är som en hund med rabies (vad fan är det för jävla liknelse, förresten!?).

   Okay, jag brukar sällan störa mig på sådana här saker, men nu är problemet det att mina hörlurar har slutat fungera (var det tionde paret eller?), annars hade jag lätt kopplat bort, alternativt höjt musiken. Förvisso var hans röst så jävla hög att musiken antagligen hade drunknat i den. Fan.

Det sjukaste på hela dagen var nog när jag var på Kulturmagasinet och letade efter boken Fight Club (som inte finns på engelska vare sig i Härnösand, på Hedbergska eller i övriga Sundsvall). Hon berättade att jag har 130 kronors skuld (slarv), och då sade jag att "Jo, men jag är nästan bara här på helgerna, och då har ni alltid stängt när jag ska lämna tillbaka" (lögn). Jag föreslog att de kunde skaffa en sådan där låda utanför, som på Sambiblioteket i Härnta, där man kan lämna tillbaka böckerna även efter stängningstid. MEN VET NI VAD HON SVARADE!?!??!

"Jo, men det är ju främst en säkerhetsfråga, nu är det här ju även ett kulturhus, så rätt som det är så kommer någon och stoppar ner en bomb." Detta sade hon med samma tonläge som om hon sagt "Ja, men när det är så här soligt får man väl räkna med att rätt vad det är så börjar det regna (liksom inget att göra åt)." Jag dog av garv och oerhörd förvåning inombords. Sedan lånade jag bokjäveln på svenska ändå (de översätter Project Mayhem med projekt förstörelse/förödelse eller vad fan det var), sedan gick jag till bussen. Den luktade piss.

Jag gick och lade mig tidigt igår. Väldigt tidigt. Klockan tre på eftermiddagen, så det blev ju till att stanna i Sundsvall - annars hade man väl somnat på bussen hem och åkt med tillbaka till Sundsvall.

Vaknade i alla fall klockan fyra i morse (drömde en asstörd dröm), och sedan ringde Mini och Ivar (alltså fyra på morgonen!) och hade tråkigt. Fett otippat och soft att jag skulle vara vaken då! Fast de har väl kanske lärt sig min dygnsrytm... Den har varit ganska konsekvent bakvänd ett bra tag nu.

   Att sitta klockan fem på morgonen och prata, sedan runt sju gå till Statoil och sedan gå tillbaka och fortsätta prata, samt stompa - det är värt att göras om!

Klockan tio gick jag till skolan, och fick veta att engelskläraren är hemma med sjukt barn (det är alltid minst en lärare i veckan som är det), så nu börjar jag inte förrän klockan tolv. Har ingen aning om vad jag ska göra så länge dock - Ivar och Mini gick ju hem (det är därför jag bloggar).

Just nu sitter jag och lyssnar på The Cure - I'm A Cult Hero, aldrig hört förut. För ett år sedan trodde jag att jag hört alla Cure-låtar. Den låter märklig... Jättebrittisk accent, en kör, samt en sångarröst som inte låter som den brukar...

Så var man här igen. Sov inget i natt, ville inte försova mig. Så gick jag till låtverkstadskursen. Den sög. Det var en stor grupp och jag var trött, och det var en dålig låt. Så gick jag då till tyskan. Men nej, det var ingen tyska. Nähä. Ga-café - äta frukost - datorsal. Nu sitter jag här, och just nu hålls en lektion i datorkunskap A. Ångest. Dels är jag tillbaka på skolan, dels får jag hemska minnen från ettan, när jag själv hade datorkunskap (med värdens sämsta lärare).

   Någon hade pillat in något i tangentbordet så det var en massa knappar som inte fungerade, så jag fick byta dator. Gud, detta är så otroligt ointressant svammel! Jag kan inte skriva, inte tänka, orkar knappt prata.

Jag har aldrig upplevt en sådan ångest av skolan som jag gör nu.

I dag ska jag hem till Härnta. Saknar mamma. Må bra! 

På lördag den 10/1 klockan 12.00 ska palestinagruppen hålla en manifestation mot övervåldet i Gaza. Be there, or be square! På tal om square, så antar jag att det är på torget.

Tydligen ska moderaterna lägga ett förslag som ger skoltrötta elever möjlighet att plugga via internet, med stöd från mentor dygnet runt. Hur fan ska det gå till? Jag gör ganska mycket plugg hemma, med hjälp av internet, men är jag less på skolan för tillfället så gör jag givetvis något roligare.

   Som en lärare på nyheterna sade: detta kommer ju inte användas på de ambitiösa och självgående eleverna.

   Nej, precis. Varför kan inte de "självgående" eleverna få möjlighet att plugga hemma, så att de skoltrötta eleverna som är i större behov av stöd kan få mer hjälp? Klasserna är redan för stora, och lärarna för få - men detta är ju inget problem för de "självgående" eleverna, utan de skoltrötta. Som vanligt är moderaternas förslag bull.

På tal om moderaterna så har de verkligen åstadkommit mycket denna valperiod. FRA-lagen, Ipred, sänkt A-kassa, Lissabonfördraget, med mera. Moderaterna försöker väl åstadkomma så mycket skit de hinner innan nästa val, för då jävlar måste de ju bara åka ut!

Är så jävla trött och seg. Samtliga Nina Rochelle-album har laddats ner och lyssnas nu igenom. Det är ett underbart band, men det fyller en med tomhet.

Gick på bio idag med pappa, vi såg Twilight. Jag måste fan läsa böckerna igen snart, får abstinens. Filmen var i alla fall helt okay, men självklart slås den av böckerna med hästlängder (som vanligt). Vi vandrade sedan vidare till Dragon House, där sushi inmundigades för min del. Det är roligt att gå på asiatisk restaurang med pappa, han äter inte ris, kan inte äta med pinnar och  gillade inte sushi. Fett.

Har inget mer att skriva. Utom: "Varför bär du Cindy's torterade leende?"

Sluta plåga dig själv, sluta våndas av efterhandskonstruerade minnen som du inte kan återuppleva. Jag är för bra, jag har det för bra.