Okay, så i stället för att plugga läser jag igenom varenda jävla blogginlägg jag skrivit. Slutade på december i alla fall - nu måste jag verkligen plugga! Vill bara citera en kommentar som min MAMMA, min älskade, underbara, förstående fucking morsa skrev när jag skrev om mordförsöket på de SAC-anslutna i december.

Jag vet att du vet, mamma - men jag vill att hela världen ska veta - jag älskar dig och du är en av mina bästa vänner (typiskt tjejer). Here comes her comment, anyway (de sorgliga människorna hon talar om är alltså givetvis nazisterna, inte syndikalisterna):

Vissa människor är bara sorgliga, det är vårt ansvar att bekämpa dem, alltid och överallt! "Det farliga är inte onda människornas ondska utan de goda människornas tystnad"

Så vi lyssnar på Kapten Röd; Ta Inga Order!

Och lägger oss aldrig ner!

av Vicki den 10 december 2008 kl 13:27     

Det var ett tag sedan jag skrev något vettigt och av betydlig längd, vilket beror på två anledningar sprungna ur samma institution. Den första är att jag har haft så jävla mycket plugg att jag inte haft varken tid eller ork att skriva. Den andra är att jag inte haft något att skriva om, då jag försummat mitt sociala liv i stort sett till fullo den senaste tiden, på grund av anledning ett.

Nu är jag jävligt förbannad alltså. Jag har ett prov imorgon, tre på torsdag, ett reportage som skulle varit klart till i måndags, som inte är färdigt eftersom jag inte haft tid att intervjua de jag skulle intervjuat. Jag har även en helt fuckad uppgift till på fredag, samt en uppsats till på måndag. Dock har jag nyligen fått ett mail om att den ska vara till på fredag istället. Men jag vägrar. Jag tänker fan inte spela efter deras jävla regler! Nu har jag planerat allt utifrån att det ska vara till på måndag, så fuck you! Det är inte mitt fel att vi ska spendera hela måndagen och tisdagen med att lära oss om/skriva om sex och samlevnad, samt fråga Olle en massa jävla bullshit, och lära oss trä på kondomer på äkta provrör.

Egentligen har jag inte tid att skriva detta inlägg. Jag borde typ meditera eller något, men hittar inte min kungskiva (den är nog hos mamma) så jag nöjer mig med en cigg på balkongen till tonerna av Jacob Hellman. Sedan ska jag plugga tyskans modala hjälpverb. Ein, zwei, drei - Nazipolizei. Eller något. Ein, zwei, drei - Nazischule vore mer passande, men det rimmar inte lika fint.

De verkar ha något radioreportage på P3 om Lasse Lindh.

Han är uppväxt i Härnösand, där han startade sitt första band. Sedan gick han gymnasiet i Sundsvall och har varit allt från grungare till satanist. Efter gymnasiet flyttade han till Skåne.

Känns det igen? Hahaha, fett coolt!

I går övningskörde jag med farmor - på väg för första gången. Fick typ panik. Men vi överlevde i alla fall. Men fyfan.

Senare på kvällen jammade jag och farsan i studion. Assoft. Quality time med föräldrar är nog något bra ändå. Men nu har jag tyvärr inget mer att skriva.

Detta kommer att vara ett sjukt tråkigt inlägg för alla som inte är in on it. Men Swing bad mig skriva ett inlägg som går såhär: "Mattias, lyssna på den här låten" http://www.youtube.com/watch?v=uXKpFnGz4ck

Detta är nog en liveversion (tror jag, i så fall har jag inte hört den), men om det är det och om den skulle vara dålig så heter låter låten "Only Human" och den är performed by Jason Mraz! ALLA LÄSER DET HÄR - LYSSNA PÅ TEXTEN!

Jag är på så sjukt bra humör! Och det värsta är att jag inte vet varför - jag kommer nog bryta ihop om någon dag eller så, för det känns som om jag inte har någon anledning att vara såhär glad, och att jag än mindre förtjänar det.

Men what the heck! Jag laddar upp inför Lovisas andra tjugoårsfest med folköl och Cypress Hill, medan min far alltjämt sover i vardagsrummet. Han kom liksom aldrig längre än att äta frukost, dricka kaffe och läsa tidningen. Och han fortsätter sova trots att jag har musiken på fethög volym! PARTY'S ON!

Fick ett ryck i dag och nu har jag precis städat hela lägenheten. Jag var så glad när jag kom hem efter skolan för att jag har klarat av två hela dagar utan att skolka, typ. Det var inte så svårt som jag trodde.

Jag vill ha FOLKÖL!

I dag var jag i skolan hela dagen. Det kändes sjukt bra. Förvisso var jag på en teater och en föreläsning, så ett par-tre lektioner föll ju bort ändå (fast den här gången får jag giltig frånvaro). I engelskan har vi fått en liten "diagnos-bok" där man ska fylla i meningar och öva på grammatik. Det får mig att minnas varför jag gillade skolan när jag var liten. Då byggde ju studierna på sådana böcker, och det känns skönt att göra något enkelt istället för att bara skriva uppsatser och göra "ovanliga läxor" för att lärarna tror att vi tycker det är roligt.

Det som har varit dåligt med den här dagen är att jag tänkt så sjukt mycket på döden. Martin och jag har pratat en del om Kent i dag, och då var det mest om albumet "Du och jag döden." När jag stod och diskade i dag tänkte jag en hel del på mormor och morfar. Morfar har redan gått bort, mormor har nog inte heller så långt kvar. Inte gammelmorfar och gammelmormor heller. Sedan var är det ett program på ettan nu, och under den lilla tid jag kollade på det handlade det om att donera organ - och att det är ett svårt val att göra för de anhöriga om de inte vet vad den avlidne ville. Annars är det tydligen ganska lätt. Så för att göra det lätt för mina anhöriga: jag vill donera alla mina organ när jag dör, och sedan vill jag bli kremerad och askan får ju gärna spridas ut i Ångermanälven vid Nipstugan. Då var det avklarat.

Nu ska jag satsa helhjärtat på skolan och bara umgås med vänner och familj. Ska bli en riktigt duktig tjej med rutiner. Inga nya svåra grejor nu. Jag ska satsa på att göra de år jag har kvar i Sundsvall så smärtfria som möjligt, utan en massa självförvållad panik. Yaay! Nu ska jag gå och lägga mig och läsa lite mer i Breaking Dawn (fett bra bok!).

I morse när jag kom från Härnösandbussen träffade jag en gammal vän till mig. Det var konstigt. Jag har alltid sett henne som någon slags verklighetens Peter Pan med en guldskimrande aura av sprallighet, alternativa kläder och stora planer för framtiden, typ. Nu har hon fint, brunt hår med lugg, vanliga kläder, har slutat röka och pluggar Komvux en massa. Det känns fint att hon ordnat upp sitt liv, men lite vemodigt ändå - saker blir aldrig likadana igen.

Idag klarade jag nästan en hel skoldag. Det var bara låtverkstaden jag inte gick på. Martin och Maria är fan de två själar som får mig att palla gå dit över huvud taget - då har man någon att prata med.

Jag hade skitmycket planer på vad jag skulle skriva här, om att livet leker typ (för det gjorde det på vägen hem), men euforin lossnade, så det känns inte så nu. Det blev torka, helt enkelt.

En sista sak vill jag bara ha sagt: FAN VAD JAG ÄR LESS PÅ ALLA JÄVLA INDIVIDUALISTER! Det är de grupperingar i samhället man tillhör som gör en människa, det är min uppfattning. Därför måste man kunna generalisera. Palla liberalt individualistsnack - verkligen - palla.