Jaha. Klockan är så fyra på morgonen, jag har inte sovit något, och bussen mot Sundsvall går om knappt fyra timmar. Så är läget.

Det som får mig att helt tappa fattningen, mina tankar att bli osammanhängande och mitt hjärta att dunka i sex sjundedels takt är det faktum att jag har en biljett till USA. Till San Fransisco närmare bestämt. På den står det 7 november. Jag dör!

Tanken på att "någon gång ska jag åka till USA, någon gång ska jag träffa Ike" har blivit vardagsmat, men det har helt tiden känts så distant (undrar om det är ett svenskt ord). Men nu fan... är ögonblicket snart här! Gosh, jag tappar fattningen, blir osammanhängande och dunkar varmt. Ska passa på att läsa lite Ehrenmark när man ändå är här - insåg igår/förrgår att min mormor har flera stycken!