Om en dryg halvtimme bär det av till Sollefteå, till mormor och morfarns sommarstuga. Jag har saknat dem. Lite. Känslorna har väl falnat lite med åldern, men morfarn berättar fortfarande lika intressanta historier. Skulle gissa på att ungefär hälften av det han berättar är sant dock, så någon tillförlitlig källa är han väl ändå inte.

   När jag var liten ville jag skriva en bok med alla hans historier. Man kanske borde göra det någon gång. Far håller på att dokumentera allt på film nu, för han dör nog snart. Here's one who will be crying!

   Det jag beundrar mest hos min gammelmorfar är nog ändå hans "öppensinnighet" (riktigt ord?). Han är otroligt modern för sin ålder, och lider varken av homofobi eller rasism. En typisk proletärkarl är han dessutom! Nej, fan, nu bär det av! Ciao!