Jag saknar verkligen Adriaan nu. Saknar att sitta och dricka grönt te, äta hela citronklyftor, spela backgammon, lyssna på Kana och Dir en Grey.

   Tack för samtalet igår, sötnos. Det var kort men behövligt och hjälpsamt. Du är den ende som verkligen får mig att vilja kämpa mot allt som är hemskt och att se det goda i alla. Du är den ende som kan göra mig glad genom att bara titta på mig. Du är en underbar människa och jag vet inte vad världen skulle vara utan dig.

   Vi var ett lyckligt par, du och jag, jag saknar det väldigt mycket. Lyckliga, men naiva. Kanske är det bättre att ha en klarare syn på världen, men inte fan känns det trevligare för det. Men jag gör vad som helst för att du ska vara lycklig jämt, jämt, jämt!