Jag ville säga upp mig i torsdags. Min chef sade: "Men jobba kvar ett par veckor och se om det blir bättre!" Han sade att han var inte "omöjlig att ha att göra med" när det gällde uppsägningstiden efter det. Så jag jobbade kvar.

   Dock var jag sjuk i helgen, och fredagen förra veckan samt måndagen denna vecka var jag sjukskriven. Så det räknades visst inte. Därför måste jag nu jobba idag samt nästa måndag och tisdag. Jag har inte tid! Jag är hellre utfattig än olycklig och jag blir ju inte direkt lycklig när tiden inte räcker till. När jag inte hinner plugga till de tre prov vi ska ha denna vecka.

   Det har trots detta gått ganska bra. Hoppas jag. Det är det som det mest stressande: Att inte veta. Jag har ingen aning vad jag kommer att få på agendan nästa vecka, och då måste jag ändå jobba.

   Jag blir så enormt less när jag inte har tid att (inte) göra någonting. När jag måste stanna i Sundsvall när jag egentligen bara vill gömma mig på mitt rum i Härnösand. Kanske spela lite Age of Empires eller vad fan som helst, bara jag slipper ha saker som skulle varit gjorda igår på planeringen!

Fick i alla fall tio sälj igår, det var ju skönt. Det blir 250 kronor i alla fall. För det är jävligt jobbigt att inte ha pengar, även om jag gärna skulle prioritera nöjen och livsglädje istället för trötthet och stress. Tyvärr så kostar ju fan alla jävla sociala nöjen pengar. Man kanske skulle satsa på att bli arbetsfri, flytta ut i skogen och dumpsterdiva eller något. Inte för att det verkar så jävla lätt det heller.

Nu ska trötta Jua gå på naturkunskapen. Vara där en timme, gå på en föreläsning av en tjej från Irak. Sedan skynda till jobbet. Inte hinna plugga retorikläxan till imorgon eller till matteprovet som är på fredag.

   På tal om retorik så ska jag förövrigt läsa ett stycke ur Kommunistiska Manifestet. Det kommer nog bli kul, om jag hinner förbereda, dvs.