Ska skriva en uppsats om folkmord, och jag valda de Röda Khmererna i Kamodja. Det slutade med att jag och Harriet i cafeterian började diskutera Pol Pot och dylikt. Det var en väldigt kort diskussion, men jag ville bara skriva och meddela till världen att Harriet i GA-cafeterian på Hedbergska skolan i Sundsvall, Sverige är en underbar människa som är otroligt trevlig, och förgyller mina dagar!

Människor som börjar prata med en även fast man inte känner dem, eller inte ens behöver lära känna dem är så himla trevligt. Att man börjar prata med folk som man ska gå i samma klass som i tre år är väl inte så jäkla speciellt. Men t ex när man sitter på bussen, eller i väntan på den, eller vad som helst! Eller när man går in i biblioteket och börjar diskutera böcker och författare, det är så otroligt underbart, och det händer varje gång jag lånar en bok på Hedbergskas bibliotek!

Det är så jag vill ha det.