Ännu en dag man inte orkar gå till skolan. Vet inte riktigt vad det är med mig, men jag mår inte längre psykiskt dåligt utan fysiskt. Och jag tyckte att det var bättre att försöka sova ut istället för att släpa sig till skolan och tärda med en massa tråkiga ämnen.

Klev upp för typ en halvtimme sedan, och farsan (som gjorde detsamma) började givetvis genast tärda. Han var rädd att jag hade slutat bry mig om skolan och var orolig. Som om jag någonsin brytt mig om skolan? Den är ett nödvändigt ont, som säger vad man måste göra, men kan ändå inte tvinga en att göra det.

   Så man lär sig vilka regler som måste följas och vilka som inte måste det, och så utgår man från det. De regler som väldigt få bryr sig om öht är ju t ex närvaro och sjukanmälan. Jag bryr mig nog extra lite om det, eftersom det krävs ganska mycket ogiltig frånvaro för att jag ska bli av med studiebidraget. Det kommer krävas ännu mer för att min betyg ska bli dåliga.

   Så varför måste farsan vara så jävla stel? Han gick inte ens ut gymnasiet själv.

Helgen var ganska mys, fick min månatliga dos av socialt umgänge i alla fall. Fick även hångla med en brud som är så snygg att jag inte fattar varför jag inte har åkt hem till henne och våldtagit henne än? It's on my to-do list now! :D

   Var även i Njurunda för första gången någonsin, det var ju trevligt det också, med lite nytt umgänge.

Att se så mycket folk på Pipeline var underbart. Eller ja, det var väl egentligen inte mycket folk, men jag är väl sällan där mer än på onsdagscafé och då är det cirka tio personer där.

   Hon som heter Hård i efternamn och recenserar för ST har ju dock varit liiite väl hård (ursäkta den urusla ordvitsen) mot alla band som spelar. Det SKA vara mellansnack och det SKA vara flamsigt och roligt på scenen. Jag kan verkligen inte se felet i det! Rutinerade, tråkiga, sönderknarkade musiker kan ju sticka till Stockholm där de hör hemma!

Well,  har väl inte så mycket att komma med idag heller, gud vad meningslös jag är. Det mest spännande just nu är väl om jag ska gå och lägga mig nu, senare eller aldrig. To be continued... (not)

Hahaha, jag kom på världens bästa lösning! Helt omedvetet faktiskt.

Jag har haft en jävligt stressig tid nu, och kroppen tog ut sin rätt idag. Jag hade ju tre ställen att vara på samtidigt i morse, och jag löste det helt enkelt genom att sova till halv fem på eftermiddagen; sjukt länge, alltså. Så det gick åt helvete, men det var ändå skönt - jag slapp ju aktivt välja bort något!

Nu är jag alldeles matt i hela kroppen. Ska ta en kopp kaffe och börja skriva om det där jäääävla folkmordet i Kambodja igen. Blir så less. Är detta sättet de vill få oss att bli demokratiska på? Att avsky folkmord bara för att vi måste skriva en jävla lång och jävla tråkig jobbig uppsats om dem? Way to go, Sverige. >.<

Jag avskyr sättet på vilket skolan försöker krossa mig totalt. Jag har läxor i alla ämnen just nu, förutom engelska och tyska, för jag har inte haft några lektioner i det sedan innan lovet.

• Historieuppsats om Khmer Rouges

• Samhällsuppsats om ideologier

• Retoriktal (det fanns inte tid för mig att hålla det idag, så jag tänkte fila på det lite)
  

• Idrottsläxa (!) om skador
• Idrottsläxa (!), undersökning om en arbetsplats
• Naturläxa om Joseph Lister.
• Naturläxa om en kroppsdel.
• Naturläxa om en sjukdom.
• Geografiläxa om en vulkan.

De tre sista ämnena har jag samma lärare i - märks det att han gillar läxor? Men annars är han en bra och hyfsat trevlig lärare, så jag vet inte... Ska väl inte klaga, antar jag. Det är ju egentligen inte så otroligt svåra läxor, bara otroligt tidskrävande och ansträngande.

Jag har inte tid att umgås med folk eller städa. Idag har jag faktiskt tvättat, bara för att jag var inne på sista setet rena kläder. Jag tror att jag ska bli en alternativ modebloggare, där jag skriver om hur folk spyr ner min jacka, och hur obekväma alla mina kläder är när alla de sköna ligger i tvättkorgen i en månad. Alltså:

Dagens outfit: Strumpor från min födelsedag med en söt elefant på, ett par rutiga byxor som är jäääävligt obekväma, en gammal Stereo Starboy-tröja som jag hittade längst in i garderoben, och inget mer.

Dagens bästa: Att äntligen få tummen ur och ringa Malle. Det var en trevlig pratstund, tyvärr avbröt tvätten den.

Dagens sämsta: Att jag upptäckte att jag är trippelbokad imorgon på morgonen, och att det inte finns något att göra åt saken.

Förresten har jag en telefon nu, så alla är välkomna att ringa anytime. Dock är min kamera trasig och jag blir fett less på det!

Min morfar gick bort tidigt i morse. Det känns konstigt. Jag trodde aldrig att jag skulle bli ledsen för det, för han var ju inte världens bästa morfar.

Men när jag hälsade på honom på sjukhuset (var det i torsdags, kanske?) var han hur snäll som helst. Han var den morfar jag hade kunnat ha, om man hade lite tur här i livet. Han har sagt förlåt till mamma för allting, och till och med till mormor. Och det gör både mig och mamma glada att han faktiskt, till slut, insåg att han inte varit världens bästa jämt. Men det gjorde mig extra ledsen att jag bara fick tycka om honom i ungefär en vecka. Och det känns hemskt.

Det hade tydligen gått till väldigt fridfullt och han gav tecken till mamma innan han gick, som hon bett honom göra.

Jag kanske ska spela på begravningen. Och nu gör ingenting ont, av Nina Ramsby och Martin Hederos. Det kommer ju gå åt helvete.

Jag tror att jag ska börja bruka våld mer i framtiden. Jag ska bruka våld mot alla män som någonsin sårat min mamma, och det är en hel del.

Den senaste var en karl som sade att han älskade mamma (typ hundra gånger), kom hit i helgen (på min födelsedag). Åkte hem till Uppsala och sedan dess har vi inte hört av honom. Han var tydligen ett av asen, fast både jag, lillebror och mor (och till och med Wilma) tyckte då han var helt underbar.

Om du läser detta, Micha Weber, så får du jävligt gärna ringa till mamma och förklara dig. Det lilla är hon fan värd, ditt fega jävla as.

Min morfar har fått cancer i levern och kommer inte leva länge till. Han har även han varit ett as och behandlat min morsa jävligt illa, men nu är allt bra. Han vill ställa allt till rätta innan han dör, och det beundrar jag honom faktiskt för. Men jag tror att min morsa inte kommer att leva mycket längre än honom.

"Lova att du inte tar livet av dig."

"Jag lovar att jag kommer åka till Sundsvall nu, hälsa på pappa och sedan komma till dig."

"Men lova att du inte tar livet av dig!"

"Jag lovar att jag kommer åka till Sundsvall nu, hälsa på pappa och sedan komma till dig."

"Jag tänker inte släppa ut dig ur lägenheten förrän du lovar!"

"Det kan vi ta då."

Hur reagerar man? Vad säger man? Vad gör man? Vad kan man göra? Det finns nog inget att göra, jag blir så jävla förbannad på alla jävla as och det är tur för dem att de håller sig borta, för jag vill bara slå ihjäl dem, en efter en.

Satt på bussen i morse och läste Metro och lade märke till en massa knäppa grejor.

1. Tydligen så ska Kriminalvården gjort sig av med vårdare pga av att de har kriminella släktingar. Tydligen skulle detta kunna påverka deras arbete på så vis att de skulle kunna känna medkänsla för fångarna eller dylikt (inte riktigt så grovt formulerat, men på ett ungefär). Detta samtidigt som det har upptäckts att en av de främsta säkerhetsexperterna också har ett par kriminella släktingar, varav en nyligen har erkänt bedrägerier för flera miljoner. Han jobbar kvar.

Snälla någon, kom med något nytt! Att människor med högre positioner har det bättre är väl ingen jävla nyhet. Och självklart vill inte chefen kommentera någon koppling mellan dessa olika fall.

2. Många jobbar, trots att de är sjuka, enligt en enkätundersökning som facket Union gjort. Många som inte jobbar medan de är sjuka tar istället ut kompledigt, semester eller flextid istället för att sjukskriva sig. Vissa jobbar hemifrån. Anledningen de flesta uppgett ska ha varit att de har mycket att göra på jobbet.

Jag tycker fortfarande inte att det är någon direkt nyhet. Det är ganska givet att man gör på detta vis, i ett samhälle där friskhet belönas och sjukdom bestraffas. På mitt förra jobb som telefonförsäljare så var man tvungen att jobba minst två dagar i veckan, även om man var sjuk, så då var man tvungen att ta igen det. Klart man heller får skiten ur världen då!

3. En snubbe som blev dömd för fortkörning har bestämt sig för att hävda sin oskuld genom att bevisa att polisens utrustning är felaktig. Han ska tydligen ha hållit ett stillastående föremål framför någon av deras grejor (vet inte riktigt vad de använder) och den ska ha visat på 20 km/h.

Detta är sinnesjukt. Men fortfarande inte förvånande. Undrar om han kommer att lyckas bevisa något, och undrar om de kommer göra något åt saken.

4. Två danska män har blivit dömda för terrorbrott, eller förberedelse till det. En av männen sjöng islamistiska sånger som hyllar martyrdöd när han tillverkade sprängladdningar. Den andra har tydligen befunnit sig i ett träningsläger i Pakistan.

Så jävla onödigt att skriva om att den ena sjöng islamistiska sånger. För det var antagligen inte det han blev dömd för.

Okay, de har blivit dömda för terrorbrott. Okay, de kanske är muslimer. Okay, de kanske tänkte bomba i islams namn. Men dessa två idioter har ju fortfarande ingenting med religionen islam att göra. För islam är faktiskt en riktig religion, ingen jävla bombarsekt!

5. En irakisk valp ska tydligen ha hittats i en brinnande sophög (el. dyl.) av en amerikansk soldat. Han ville adoptera valpen och ta med den hem, men eftersom de inte får ta med djur till USA så fick han inte det. Förrän en namnlista lämnades in med 50.000 namn.

Det var ju ganska fint gjort. Det var fint av soldaten att vilja ta med valpen hem, och det var fint gjort av de 50.000 människorna som skrev på namnlistan. Men skulle dessa 50.000 människor gjort samma sak om det var ett irakiskt barn som hittades i en brinnande sophög? Jag kan givetvis inte svara säkert, men jag betvivlar det.

6. I nordöstra Indien har 14 människor dött och 40 blivit skadade av någon sprängning.

Denna nyhet är inget speciellt i sig. Anledningen till att jag skrivit så kort om den var att det helt enkelt inte stod mer i den. Det var en notis på ungefär 5X5 cm.

Det intressanta var att den stod precis bredvid notisen om den irakiska hunden, som fick vara med på bild och allting (med en sjal runt halsen med den amerikanska flaggan).

Det är alltid lika roligt att upptäcka att en hund är mer värd än 54 människor. 

http://www.aftonbladet.se/wendela/article3489141.ab

"Tommy Sundlén tycker det är viktigare att se till att närmiljön fungerar, och att poliser är mer tillgängliga. Råden han ger rädda kvinnor är de klassiska, att inte gå hem ensam och att inte ha druckit för mycket."

Okay. Nu är jag jävligt less, alltså. Jag är jävligt less på att min frihet ska begränsas på grund av att det finns ett antal (om än litet) våldsbenägna män där ute. Och det kommer det antagligen alltid finnas, men att jag som kvinna ska få lida för det gör mig så jävla förbannad.

Jag får alltså inte dricka, inte ha på mig "för" sexiga trosor, inte "för" korta kjolar, inte ligga bredvid mitt ex i underkläder, inte ha för stora bröst, etc. Snart får man väl inte ens sminka sig, för då vill manväl ha sex.

Ett antal gånger har man ju fått höra att man ska se alla män som "potentiella våldtäktsmän". Jag tror verkligen inte på det här, jag kan inte leva så. Jag försöker att se alla människor som goda, tills de bevisat motsatsen. Hur fan skulle man må om man spenderade sina dagar med att vara misstänksam mot alla män? Även om det är lätt att man blir det på väg hem, ensam från en fest.

   Jag vill göra något jävligt klart. Jag är feminist, inte manshatare. Och det är pretty much ett aktivt val jag gjort, därför att jag inte vill hata alla män pga vissa idioter.

Därför: varför kan man inte få vara beväpnad i fall det skulle hända något? Så att man kan känna sig trygg även om man är omgiven av män eller möter någon skum typ i en mörk gränd eller vad som helst. Jag är en ganska liten tjej. Och jag är ganska ofta ute och festar, och går hem ensam. Det är ingenting jag vill ändra på. Men som liten tjej så känner man sig ofta osäker på fredags- och lördagsnätter. Jag är en av dem som låtsas prata i telefon, har 112 inknappat på telefonen, tar långa omvägar, alltid har en stor tröja över om jag för en gångs skull skulle ha urringning, och går fort som fan. Allt detta som ett slags skydd. Men vad fan är det för jävla skydd? Om jag låtsas prata i telefon så spelar det ingen roll för det är ju ingen som hör, larmcentralen hinner inte göra något om jag bli överfallen, även på långa omvägar kan det finnas våldtäktsmän, och även om jag har en stor tröja så skulle min urringning tas upp på en eventuell rättegång.

Jag är jävligt less på det här, pepparspray är ett mycket bättre alternativ. Och jag tror inte att man skulle betala pengar för en jävla spray och sedan spraya den på oskyldiga. Jag tror verkligen inte det. Man har den ju av en anledning. För pepparspray går ju inte att jämföras med ett skjutvapen skademässigt.

Så överintendenten på Riksspolisstyrelsen, Tommy Sundlén, kan du vara så jävla god att ta dig i arslet och dra åt helvete?

Fler poliser tillgängliga, vad fan skulle det hjälpa till? Och var skulle de hålla hus? I centrum eller ute i parkerna? Antagligen där det finns mest folk (och minst risk för våldtäkt). Dessutom är den största risken för våldtäkt i det egna hemmet, eller med någon man känner väl. Ska alla fastigheter kanske ha sin egen polis? Hur fan hade du tänkte lösa det, Tommy Sundlén? Jag tar det som en fet jävla förolämpning att du tycker att jag inte får dricka alkohol om jag inte vill bli våldtagen.