De sjunger en sång, sirenernas sång

”Kom” säger de, ”kom”

Följ aldrig med dem

Jag, jag vill att det ska regna i hundra dar

Skölj bort skiten nu, syndaflod

Så kan vi börja bygga upp igen

Ja, jag kan tänka mig ett liv som på stenåldern

Utan pengar, neandertal

Vi glömmer bort och börjar om igen

Är på så jävla dåligt humör idag, och känner ett extremt hat mot instutitionen just denna gudsförgätna dag. I morse funderade jag på om jag hellre skulle sätta en pistol mot tinningen och trycka av än att gå till skolan - svaret var enkelt. Men eftersom jag inte äger någon pistol och inte är tillräckligt suicidal av mig för att skaffa en så samlade jag en enorm viljestyrka och styrde stegen mot plugget istället.

Jag bara väntar på att få ett magsår av skiten. Men som vanligt orkar jag inte plugga, utan skjuter saker framför mig så att allt samlas på en stor jävla hög. Nu ska jag ringa till Svenska kyrkan. Jag orkar inte ens maila Big Issue eller vad de hette (fick för mig att de hette något helt annat förut, blandade ihop dem med något) utan kör istället på ett halvsäkert kort.

Varför är det inte lov snart? Jag vill bara lägga mig ned och sova och att någon annan skulle fixa allt åt mig. Jag tror jag börjar inse vad livet går ut på, men jag hoppas att jag har fel.

Imorgon är det i alla fall friluftsdag, då ska jag ut och springa i skogen istället för att sitta bakom skolbänken, och senare på dagen ska jag hjälpa Stina att få godkänt i Matte B. Ska faktiskt bli jävligt skönt att arbeta med någon annans studier för en gångs skull.