http://jua.bloggagratis.se/2008/09/10/942097-geografi-a/

Detta skrev jag för ett år sedan. Nu när jag tänker tillbaka på vår "älskade" geografilärare saknar jag honom nästan lite (vi har inte honom längre). Fast det är ju bara en försköning i mitt huvud, jag minns bara det roliga, när man skrattade åt honom och så. Fast sedan började han ju bli hotfull. Jaja.

I dag pratade jag med mamma ganska länge i telefon, säkert 30-40 minuter. Det var länge sedan, och skönt att prata. Åker till henne imorgon, men först ska jag vara med Anna! :)

Ska även träffa min mors... vad hette det nu... "samtalsterapeut"(?) snart. Jag vet inte vad som är skillnaden på en sådan och en psykiatriker/psykolog (vet inte skillnaden där heller). Tydligen tyckte Gabriella (terapeuten) att det vore en bra idé om min pappa följde med på detta samtal som vi ska föra. Jag förstår inte vad det ska vara bra för. De tillhör ju två helt olika världar, och det enda som kopplar samman dessa världar är jag och deras minnen från när de var tillsammans (vilket är snart tjugo år sedan).

På tal om det så har jag funderat på en sak - vad märkligt det skulle vara att skaffa barn typ nu. Att vara tillsammans med någon, och sedan gör man ju slut (för det gör man ju alltid) och så måste man fortsätta träffas hela livet. Eller ja, tills barnet är vuxet i alla fall. Jättekonstigt. Tänk om jag fortfarande skulle ha kontakt med mitt senaste ex, bara tanken är ju rent av skrattretande.

Jag tror att jag är på väg in i en svacka igen, för övrigt. Skolan suger ur mig all energi, när jag kommer hem är jag för trött för att göra annat än sitta framför TVn eller datorn, orkar inte ens plugga. Fast igår tog jag mig i kragen och gick ut för att träffa Anna, Hampus, Daniel, Olof och BH. Det var trevligt, och skönt att känna att jag inte gick itu av att vara social ett par timmar. Men för övrigt är jag lite... ja - apatisk. Orkar inte övningsköra, vettefan hur jag ska orka fortsätta spela in den där jävla skivan nästa helg heller.

Varje vecka är en kamp för att överleva åtminstone fram till helgen, vilket får till följd att jag inte orkar planera längre än en vecka framåt. Vilket får till följd att jag måste fixa allt i sista minuten och allt kommer säkert gå åt helvete. Vilket får till följd att jag oroar mig inför det. Vilket får till följd att energin tar slut ännu snabbare. Sådant är livet.