Kom nyss hem från sjukhuset. Väl där var jag inte så orolig, jag hyperventilerade inte en enda gång - för att hålla mig lugn tänkte jag på de lagliga drogerna jag skulle få. Det var roligt med lugnande. Tyvärr fick jag ta narkosen genom handryggen, det gjorde ont, och det kändes som om de sprutade in eld i min arm genom kanylen, men jag somnade ju på en gång så.

   Blev tydligen jävligt irriterad på läkaren när han väckte mig någon gång efteråt - jag som tyckte att jag ansträngde mig för att vara trevlig mot alla jävlar som skulle väcka mig hela tiden. Vaknade upp på en massa olika ställen med frågan "var är jag?" och landade slutligen på patienthotellet som var ganska flott. Åt ett riktigt mål mat för första gången på flera dagar, och gav ätande människor en chock i matsalen när jag kom för att lämna brickan. Mamma bjöd på glass och kaffe. Då kände jag mig liten. :)

Jag tog ett "donera-mina-organ-om-jag-dör-kort" och har bestämt mig för att spela gitarr/läsa folksagor på sjukhuset för de sjuka barnen, när jag ser lite friskare ut.

Jag ska tillbaka igen på måndag, om benet har flyttat sig igen blir det ny operation. Då kan jag inte åka på Urkult... Men jag slapp snittet under ögat i alla fall, dock var de tvungen att cutta av en dread som de lade i en plastburk* så att jag kan virka fast den sedan.

*med lock så att den inte rymmer

Bild 1: Jag är fortfarande söt på en sida i alla fall.

Bild 2: En dread åkte av i processen.

Bild 3: Antingen virkar jag fast den när håret växt ut, eller så ryker de hela bunten.