Jag tror att jag ska bli religiös. Bli gudfruktig. Sluta häda. Sluta vara en hedning. Yeah, ni fattar. Men de flesta tänker väl "Varför?" eller kanske snarare "VAFAN? VARFÖR I HELVETE DÅ!?"

   Jo, men det ska jag förklara. Därför att jag tror att gud hatar mig. Inte så konstigt, med tanke på hur syndigt jag har levt.

Nej, men seriöst. Glöm skitsnacket om gud, men alltså, jag blev fett less. Det är nog inte meningen att jag ska få utlopp för min kreativitet någonsin. Jag har missat min ensemble/låtverkstadlektion jag vet inte hur många gånger, och det är någon påhittig jävel som kommit på alla olika sätt. Jag har missat den pga av att jag försovit mig, varit tvungen att var guide för niorna, varit sjuk, haft demokratikurs på just den lektionen, för att jag haft friluftsdag, för att min lärares klass haft friluftsdag, och en massa andra grejor som jag inte ens kommer ihåg. Ensemble/låtverkstad är ett estetiskt individuellt val, vilket innebär att den endast är en gång i veckan.

   På onsdag är den inställd pga någon jävla skitstudiedag för lärarna eller något.

   Om jag misslyckas med att få MVG i ensemble/låtverkstad kommer jag att skämmas ögonen ur mig. :(

Kommer ALDRIG tro på gud efter det här - hur kunde jag säga så? Jag hade väl a moment of weakness.

______________________________________

Varför har jag inte skrivit på nästan två veckor och så idag rinner det tre inlägg ur mig? xD Fast det första var egentligen i natt och det borde ju inte räknas...

______________________________________

Okay förlåt. Jag kan inte hålla mig, måste skriva lite till. Flyttade även detta inlägg till "random emotional" bara för att jag är less.

Jag avskyr att tjafsa med folk som går i samma klass som en. Det är väl inte så konstigt? Man måste ju förfan träffas varenda jävla dag, och dessutom har folk så jävla lätt för att snacka bakom ryggen på en just när man går i samma klass.

   Jag avskyr att bråka, jag mår dåligt av det, jag tycker inte om när folk inte kan ge sig, fast man vädjar till dem att "snälla, kan du sluta, jag orkar inte?" Vad ska man göra?

Jag vill inte gå i samma klass som någon som är anti-feminist (nästan kvinnohatare verkar det som), för en diktatur och blir sur för att man haft en demokratisk omröstning om vad man ska jobba med och han blir nedröstad. GIVE ME A FUCKING BREAK!

   Det påminner för mycket om högstadiet, jag pallar inte, jag får flashbacks och vill bara spy. Jag önskar att jag var sju och inte sjutton, och därmed var berättigad att slåss (eller okay, det är man väl aldrig som tjej, men lite mer i alla fall).

Ännu en dag man inte orkar gå till skolan. Vet inte riktigt vad det är med mig, men jag mår inte längre psykiskt dåligt utan fysiskt. Och jag tyckte att det var bättre att försöka sova ut istället för att släpa sig till skolan och tärda med en massa tråkiga ämnen.

Klev upp för typ en halvtimme sedan, och farsan (som gjorde detsamma) började givetvis genast tärda. Han var rädd att jag hade slutat bry mig om skolan och var orolig. Som om jag någonsin brytt mig om skolan? Den är ett nödvändigt ont, som säger vad man måste göra, men kan ändå inte tvinga en att göra det.

   Så man lär sig vilka regler som måste följas och vilka som inte måste det, och så utgår man från det. De regler som väldigt få bryr sig om öht är ju t ex närvaro och sjukanmälan. Jag bryr mig nog extra lite om det, eftersom det krävs ganska mycket ogiltig frånvaro för att jag ska bli av med studiebidraget. Det kommer krävas ännu mer för att min betyg ska bli dåliga.

   Så varför måste farsan vara så jävla stel? Han gick inte ens ut gymnasiet själv.

Helgen var ganska mys, fick min månatliga dos av socialt umgänge i alla fall. Fick även hångla med en brud som är så snygg att jag inte fattar varför jag inte har åkt hem till henne och våldtagit henne än? It's on my to-do list now! :D

   Var även i Njurunda för första gången någonsin, det var ju trevligt det också, med lite nytt umgänge.

Att se så mycket folk på Pipeline var underbart. Eller ja, det var väl egentligen inte mycket folk, men jag är väl sällan där mer än på onsdagscafé och då är det cirka tio personer där.

   Hon som heter Hård i efternamn och recenserar för ST har ju dock varit liiite väl hård (ursäkta den urusla ordvitsen) mot alla band som spelar. Det SKA vara mellansnack och det SKA vara flamsigt och roligt på scenen. Jag kan verkligen inte se felet i det! Rutinerade, tråkiga, sönderknarkade musiker kan ju sticka till Stockholm där de hör hemma!

Well,  har väl inte så mycket att komma med idag heller, gud vad meningslös jag är. Det mest spännande just nu är väl om jag ska gå och lägga mig nu, senare eller aldrig. To be continued... (not)