Att bo i Härnösand är som att bo i en liten byhåla jämförbar med Aspby (nej, jag förstår att du aldrig hört talas om den). Allt är dött och de få människor som bor här dricker hembränt och snusar. Typ. Förutom ett par guldkorn.

Idag vaknade jag klockan halv elva, tänkte kliva upp och var jävligt pigg, faktiskt. Sedan slogs jag av tanken att det finns ju ingenting att göra. Livsglad är jag ju inte, så nästa tanke var ju inte "äh, det gör inget", utan snarare "äh fuck it." Så jag somnade om. Blev väckt klockan fem, käkade middag, gick och lade mig igen och läste. Sedan kom det där obeskrivliga suget efter choklad, som kommer vissa gudsförgätna lördagar. Sagt och gjort, jag "lånade" en spark, sparkade mig och brorsan ner på Coop och inhandlade yoghurt, hundmat och godis. Såg början på Shelley's Frankenstein, av och med Branagh. Orkade inte mer, satte mig vid datorn. Det är ju så man gör i byhålor. Förutom att då skulle väl inte Coop vara öppet vid sextiden en lördag, men det var det ju som tur var.

Anledningen till att jag nu sitter och skriver en massa nonsens, är att min bror nyligen ockuperade min säng, råkade somna och nu har jag ingenstans att sova. Han har tyvärr ett väldigt vackert yttre, så man har ju inte hjärta att väcka honom. Om man nu har ett hjärta - vad vet jag? ;)