Gud vad jag är trött, och fan vad jag vill härifrån. Ska iväg till Stockholm nästa torsdag, och jag har ingen aning om hur det kommer att bli. Ska iväg med klassen, och jag vet inte riktigt vad vi ska göra. Slipper i alla fall betala hundra kronor - bra. Skulle säkert kunna be far om pengar (pappa betalar), men det känns så jävla tärt. Annars hade jag fått försöka gräva fram en hundring som jag knappt har, alltså shit vad jag vill vara rik.

Jag tror att Pascal tycker bättre om mig nu än någonsin förr, och det känns jävligt bra. Att det antagligen har med betygen att göra ger jag fullständigt fan i. Känns bara skönt att slippa allt tjöööööt. 

Alltså we are the soldiers of the human race. Jag är det åtminstone - hur orkar jag vara så bäääääst? Nej, jag har ingen som helst anledning att kalla mig själv för bäst, och det är därför jag gör det. Don't hate the player!

Förlåt för att jag bara citerar en massa låtar, men min tumme har fastnat på b-tangenten i Winamp, vet inte vad jag vill lyssna på så jag skummar igenom hela playlisten i hopp om att något trevligt ska dyka upp. Ciao bellas!