Jag såg på min far redan när jag kom hem från Jesper att han misstänkte något. När han ringde och jag sade att jag skulle hem till Linn lät han ännu mer misstänksam. När jag slutligen kom hem (för att stanna) märkte jag att han tänkte antagligen visa sin misstänksamhet öppet denna gång.

Det gjorde han. Det blev ett jävla tjafs, ganska typiskt "jag är tonåring, lagarna, vad betyder de?" Det slutade med en politisk diskussion. Men som alltid sade han att han älskar mig. Det säger han alltid när det hänt något särskilt (dåligt). Detta klargjorde jag för honom, och han bad om ursäkt och undrade när han skulle säga att han älskade mig. Då sade jag att han borde säga det lite då och då, och att jag förstod att i början skulle det kännas konstigt, men efter ett tag skulle vi båda vänja oss.

På något vis slutade det med en diskussion om kvinnors rätt i samhället. Antagligen för att han tror att jag ska bli våldtagen varje gång jag tar en klunk öl. Jag förklarade för honom att de flesta våldtäkter sker i hemmet, och att i rätten spelar det ingen roll om jag druckit, haft stringtrosor, eller kort kjol. Våldtäktsmannen blir friad ändå. Så började den politiska diskussionen. I alla fall så slutade det med att jag tror att han accepterade att jag dricker. Rådigt gjort. Jag menar, inget han kan göra kan ju få mig att sluta dricka. 

Tydligen hade han dessutom kollat i min garderob, och sett alla tomma ölburkar (som väntar på att pantas). Han insåg att jag knappast druckit dessa själva, något som jag var snar att förneka. När jag till slut erkände att många av dessa var mina, så lät han det vara.

Tack pappa - det är knappt tio månader tills jag fyller arton, så det är ingen mening att jag blir helnykterist dessa månader.