Tyvärr förlorade vi med 7-0 denna gång. Men det är fortfarande bättre än en enda match förra säsongen. Blev dock jävligt förbannad över hur motståndarlaget spelade.

När det var vår inspark (i Korpen har man inspark istället för inkast) så skulle en kille markera mig, och började dra mig i tröjan och stämplade mig på foten, vilket gjorde jävligt ont. Givetvis såg inte domaren det, men han kom strax efter, så jag hade ingen chans att ge igen.

En andra gång när det var vår inspark så sade en kille: "Hörru, tar du henne där - den lilla flickan!" med ett hånleende. Okay, visst, jag är ju faktiskt en liten "flicka" men for fuck sake! Jag avskyr när man använder det som om det vore något dåligt, jag tar det som en grov förolämpning anyway!

Tyvärr så ser alla likadana ut i mina ögon under en match, man ser liksom bara blå motståndartröjor, och lägger inte märke till fula motståndaransikten.

Men vi ska antagligen möta dem senare igen, i Dagbladscupen, så då får jag chans att ge igen på hela laget (dock inte PJ, för honom känner jag och han spelade schysst så vitt jag såg)!

Jag får ofta råd. Inte allt för sällan kommer de från människor som är äldre än mig, och därmed tror att de vet bättre. Inte allt för sällan brukar jag göra precis tvärtemot. Det är nog en del av livet som tonåring, att "jag skiter i vad alla andra säger" (fick inspiration från http://svantesvans.bloggagratis.se/2008/05/12/706965-den-totala-sexhysterin/). Men i min ofrivilliga strävan efter att skita i vad alla andra säger är det ju precis detta jag gör. Om jag får ett råd, och antingen följer det eller gör motsatt handling, så har jag ju påverkats av det. Om jag t ex skulle få ett råd som lyder att jag borde gå ner i vikt, gör jag nog precis tvärtom. Ofta. Varför gör man detta? Varför är man så trångsynt och samtidigt blåögd att man tror att man inte påverkas? Anyway, det jag skulle komma till var:

Ett råd som jag ofta har fått höra är att "man inte ska kasta sig in i ett förhållande." Jag har blivit smått less på detta råd, och har gjort precis tvärt om. Yeah, I know, I'm a fucking dumbass. Men visst blir man less?

   Detta råd har upprepats ett antal gånger av en person jag fått mer och mer respekt för sedan några veckor tillbaka. Först nu har jag funderat igenom det och faktiskt tänkt på det. Min slutsats? HEUREKA! Jag förstår äntligen. Det är för att förebygga någon av dessa två händelser (helst båda):

1. Vi är jätteförälskade. Vi blir tillsammans alltför snabbt och han känner sig dålig och avundsjuk för att jag är kvinna och samtidigt har något bakom pannbenet.

2. Vi är jätteförälskade. Förälskelsen dör ut och "vi har inget gemensamt, hejdå."

Nu börjar min jakt efter kvinna eller man som inte blir kär i min kropp på något vis. FUCK YOU! Sådana är jag så less på att jag inte ens vill ha dem som one night stands. I won't ruin everything again.