Har ju sträckläst Twilight-serien i ungefär en vecka nu, men så behöver jag ju sista boken också (den har min mamma fortfarande) och givetvis fanns den inte inne på vare sig Kulturmagasinet eller Hedbergskas bibliotek - antagligen på grund av den där äckligt vidriga filmen som snart skall komma. Efter att ha sett första Twilight-filmen så skäms jag nästan över att säga att jag gillar Twilight, så jag måste alltid tillägga att jag avskyr filmen. Den förstör en del av det roliga. Jag höll på att få panik, eftersom jag behöver något att läsa ikväll - lånade dock The Host istället, den senaste av Meyers böcker. Återkommer angående dess läsvärdhet när jag hunnit. Imorgon bär det av till Västermalmsbibliotek för jakten på flykten från den gråa vardagen.

För övrigt kan jag säga att detta var den bästa dagen hittills på jobbet som musiklärare - trots en totalt sömnlös natt så hittade jag ett par,tre guldkorn bland eleverna, två tjejer som kunde spela gitarr och trummor ganska bra, och en kille som spelade gitarr, som var jättetrevlig och började prata med mig - bara sådär. Jag har sagt det förut och jag säger det igen - jag älskar när främlingar (som inte är a-lagare) börjar prata med mig. Som Harriet i cafeterian (som trots att hon slutat jobba där fortfarande är där väldigt ofta, bara för att umgås), och busschauffören som stannade för att prata musik med mig, trots att bussen var hutlöst sen.

Åter till killen som började prata med mig - han föredrog akustisk gitarr framför elgitarr, och det värmde också, av någon underlig anledning. Har inte spelat elgitarr på länge nu, och det beror på att jag har samma preferenser som denne unge man. Det bästa av allt med dessa tre guldkorn är att de bara går i sjuan, men redan är så pass duktiga och samspelta - det är ganska ovanligt.

Nu väntar sängen och The Host.

Ibland undrar jag hur politiker tänker - är det bara statistiken som räknas, inte livskvaliteten? Centerpartiet tycker tydligen att det skulle vara en bra idé med lägre ingångslön direkt efter gymnasiet - eftersom fler arbetsköpare skulle vara villiga att anställa fler arbetare, vilket skulle leda till lägre arbetslöshet. Låg ingångslön fattar väl vilken idiot som helst att det leder till att man lättare stannar vid det - vilket är bra för arbetsköparen, men inte för arbetaren, jag skulle åtminstone vilja ha möjligheten att välja ett annat jobb utan att för den skulle behöva skära ned så mycket i livsstandard.

En annan grej som händer när politikerna vill skära ner på lönerna är att det ökar klyftorna ännu mer - arbetsköparna gynnas, arbetarna inte. Jag arbetar inte för att jag tycker om det, utan för att jag är i behov av pengar.

Även om borgarna skulle lyckas få ned arbetslösheten till 0% genom att sänka lönerna, skulle de fortfarande inte ha min röst, eftersom de prioriterar helt fel. Helt fel. Anledningen till att det är fel, och att deras politik alltid har varit fel, är för att de inte står på de svagares sida. Detta är lika jävla fel som det var att ta bort skatten för hög inkomst, om man tjänar så mycket att man måste betala den extra skatten, har man ändå mer pengar på fickan i slutet av månaden, än vad jag som inte är höginkomsttagare har. Nu har de ännu mer.

Är nog min nya favoritkomiker. Finns inget mer att tillägga - kolla bara på dessa: