Jag är lite osäker på var jag ska börja. Tillvaron duger!

   Gick på stan med Viktor i dag, vi kände att vi behövde en promenad istället för att bara sitta hemma och dega. Vi hade planer på att gå till Coffee House och chilla i en soffa i källaren där, men vi insåg att det stället endast är till för MUFare och övriga borgarbrackor. Så vi drog till Kulturmagasinet istället. Drack kaffe för 15 ynka kronor, med gratis påtår. Kaffet är inte alls det viktiga, det är vad allt det symboliserar (hahahahaha!).

Vi satt och pratade om allt - verkligen allt. Saker som var vi ser oss själva om tio år. Sådant snack brukar ge mig kalla kårar, men i dag kan jag inget annat göra än att se en ljus framtid. Jag känner mig äckligt jävla tönt-optimistisk, men eftersom det är just det jag är så citerar jag Afasi: "Jag kunde inte bry mig mindre!"

Vi pratade även om nutid och dåtid. Härlig nostalgi. Jag blev förvånad när vi räknade ut att jag och Viktor inte känt varandra längre än 2,5 år. Det känns som minst fem, eller typ hela livet.

Nu ska jag ta mig i kragen, passa på att njuta av lovet, fixa mitt liv, ladda upp inför den resterande terminen. Jag vet precis var jag ska börja - med en gitarr i nävarna.

Jag är så lycklig över att den där biten jag trodde var borta fortfarande finns kvar. Den som känner saker, den som kan vara glad.

Tyvärr kommer nog jag och farsan ha ett fett bråk snart - det ligger i luften, som lugnet före stormen. Jag skällde ut honom som fan i går via telefon, det blev för mycket, jag blev fett less. Nu har jag egentligen sagt honom allt jag har att säga, men jag lär väl vara tvungen att upprepa det två, tre, fyra gånger till. Men jag fick ut allt, och det gynnar mig själv, då jag slipper ha en massa undertryckt ilska i min lilla kropp.

Viktor och jag skålade med våra kaffekoppar i dag - för framtiden. Det skulle jag vilja göra med hela världen.

Jag: "SKÅL FÖR FRAMTIDEN!"

Viktor: "FUCK YOU!"

Jag är så hög av kaffe just nu att jag skakar - vilket försvårar och saktar ned skrivandet, så jag tror att jag ger upp nu.

      Uppdatering       

Okay, nu har jag "korrekturläst" (heter det så?) min text, reflekterat lite över den och så. Så nu undrar jag: håller jag på att få ett nervöst sammanbrott? Jag är ju fan skitskraj för framtiden, fuck you.