I dag var jag i skolan hela dagen. Det kändes sjukt bra. Förvisso var jag på en teater och en föreläsning, så ett par-tre lektioner föll ju bort ändå (fast den här gången får jag giltig frånvaro). I engelskan har vi fått en liten "diagnos-bok" där man ska fylla i meningar och öva på grammatik. Det får mig att minnas varför jag gillade skolan när jag var liten. Då byggde ju studierna på sådana böcker, och det känns skönt att göra något enkelt istället för att bara skriva uppsatser och göra "ovanliga läxor" för att lärarna tror att vi tycker det är roligt.

Det som har varit dåligt med den här dagen är att jag tänkt så sjukt mycket på döden. Martin och jag har pratat en del om Kent i dag, och då var det mest om albumet "Du och jag döden." När jag stod och diskade i dag tänkte jag en hel del på mormor och morfar. Morfar har redan gått bort, mormor har nog inte heller så långt kvar. Inte gammelmorfar och gammelmormor heller. Sedan var är det ett program på ettan nu, och under den lilla tid jag kollade på det handlade det om att donera organ - och att det är ett svårt val att göra för de anhöriga om de inte vet vad den avlidne ville. Annars är det tydligen ganska lätt. Så för att göra det lätt för mina anhöriga: jag vill donera alla mina organ när jag dör, och sedan vill jag bli kremerad och askan får ju gärna spridas ut i Ångermanälven vid Nipstugan. Då var det avklarat.

Nu ska jag satsa helhjärtat på skolan och bara umgås med vänner och familj. Ska bli en riktigt duktig tjej med rutiner. Inga nya svåra grejor nu. Jag ska satsa på att göra de år jag har kvar i Sundsvall så smärtfria som möjligt, utan en massa självförvållad panik. Yaay! Nu ska jag gå och lägga mig och läsa lite mer i Breaking Dawn (fett bra bok!).