Jag tänkte få tummen ur och ordna mina kategorier så att inte allt är i "allmänt." Raderade två kategorier. Nu finns inte inläggen kvar tror jag! För det är fortfarande 129 i "allmänt." HERREGUD!½!!!!!!!!!!!!!

Jävla satans kuk.

Förresten har jag glömt hur skönt, avkopplande och eggande (allt på samma gång) det är att blogga om politik. Istället för "idag har jag *insert random uninteresting every-day fact*.

Anyway. Fan. Helvete. SHITR.

Har sökt på Google om Försäkringskassan i kanske tre minuter. Har redan hittat hur många fall som helst av människor som helt tydligt skulle fått försäkring, men inte fått det.

Varför är Försäkringskassan ens statlig? Är det inte meningen att statliga myndigheter på något vis ska ta hand om folket, försörja dem när de inte är i stånd att arbeta, vårda dem när de är sjuka, och allmänt öka jämställdheten?

En deprimerad man tog sitt liv två veckor efter beskedet från Försäkringskassan:

http://www.dn.se/nyheter/sverige/tog-sitt-liv-efter-besked-fran-forsakringskassan-1.1184292

Är man så jävla deprimerad att man tar sitt liv när man får höra att man ska ställa in sig på heltidsarbete, då kan man fan inte arbeta. Borde inte Försäkringskassan ha sådan pass expertis att man kan känna igen sådana fall?

För ett tag sedan såg jag på nyheterna om en kvinna som inte fick någon ersättning, hon hade någon ovanlig sjukdom som gör att vissa delar på kroppen växer oerhört mycket har jag för mig (hittade ingen länk). Hennes dotter kämpade som fan för att få rätt, men modern nekades igen och igen. Dottern berättade att mamman efter ännu ett avslag sagt "Nej, nu orkar jag inte mer." Dottern sade med våta ögon att modern syftade på att hon inte orkade leva längre.

Och kan man baka tårta och följa en karta med instruktioner att hitta soprummet, ja då kan givetvis arbeta också.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article7946500.ab

Ett exempel på ett allmänt dåligt hanterat fall:

http://karlskoga-kuriren.se/nyheter/degerfors/svarta/1.980465-forsakringskassan-jo-anmals-av-assistent

Ännu ett dåligt hanterat fall:

http://www.sydostran.se/index.89495---1.html

Här har vi flera exempel, varav det som det skrivs mest om i korta drag har om inte förstört, så allvarligt försämrat ett liv.

http://kvp.expressen.se/nyheter/1.1302733/nekades-sjukpeng-nu-far-berit-hjalp

Också har vi ju klassikern: gravida är inte sjuka. Vilket är hårklyverier, för även om man inte räknar de svåra problem som vissa gravida kvinnor kan få som just sjukdomar, så är det väl ändå nog för att få ersättning, då man inte kan jobba. Om jag blir djupt deprimerad för att t ex mitt barn dör, och därför inte kan arbeta på några månader, är ju inte jag heller sjuk, dock borde jag ha rätt till ersättning.

http://www.arbetaren.se/articles/inrikes2010106-4

Förresten är det konstigt detta med gravida. Har aldrig hört något snack om saken förut, har aldrig vetat att det sett ut så, men det måste det ju ha gjort ända sedan Försäkringskassan kom till.

I alla fall, det är ju inte konstigt att läget ser ut såhär:

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=3814406

Jag är inte heller förvånad att detta bottenrekord i förtroende kom efter borgarnas tillträde och förändringar. De är säkert jättebra att ha som regering i ekonomiska kriser (som aldrig inträffat om vi inte hade haft ett kapitalistiskt system), för pengar kan de nog handskas med, de är ju trots allt borgare. Men när det handlar om allmän välfärd kan de dra åt helvete. Det är inte bara Försäkringskassan som har långa handläggningstider, de som har hand om körkort och dylikt (är det Trafikverket det heter nu?) har extrem långa köer de med.

Välfärden har gjorts om till en negativ färd - rakt in i en mörk framtid där egoism, monetära frågor och rangordning styr. Välfärd för mig är inte enbart ekonomisk, den handlar om solidaritet också.

Välfärd är vård för papperslösa.

Välfärd är bistånd, både till schizofrena svenskar, svältande kongoleser och skadade palestinier.

Välfärd är kärlek, helt enkelt. Och välfärden dog inte med borgarnas intåg i riksdagshuset. Den är sedan länge avliden, och det vi ser idag är inget annat än det ruttna kött som ännu inte hunnit förmultna.

Sedan jag slutade att vara aktivt aktiv inom politiken så har det ju som bekant inte skrivits så mycket om det från min sida. I dag har jag känt mig extra on edge, fick en kommentar från Karim idag när jag tog upp Jan Björklunds idioti gällande religionskunskapen. Kort om det: Kristendomens forna inflytande över det svenska samhället ingår i ämnet historia. Kristendomens inflytande gällande litteratur, läs-och skrivkunnighet med mera ingår i ämnet svenska.

   Sverige har också en otroligt lång historia, om inte av socialism, så av socialdemokrati (som var mer eller mindre socialistisk back in the day) - detta innebär för den skull inte att socialdemokrati/vänstern tar större plats när man pratar om politiska ideologier i skolan. Ämnet religionskunskap ska ge en rättvis bild av alla religioner, vilket är omöjligt att uppnå om den ena får större uppmärksamhet.

Men, för att komma till saken som så innerligt inspirerade mig just denna kalla höstafton, är snacket om Miljöpartiet och Alliansens "samarbete." Detta är något som jag har väntat på. Dagen efter valdagen satt Maria Wetterstrand i SVT och sade att Miljöpartiet aldrig någonsin kommer att samarbeta med en regering som för en så orättvis politik. Hade jag varit i Maria Wetterstrands position hade jag nog sagt samma sak - skillnaden är den, att jag inte är en borgerlig miljöpartist och att jag inte skulle ljuga om en sådan sak. Nu är ju både Alliansen och MP mycket försiktiga i sina ordval när de talar om sitt "samarbete." För det är ännu inte ett fullfjädrat samarbete, det är Miljöpartiet som kommer med förslag som regeringen tittar igenom, och vill regeringen ha den minsta chans att få några av sina hjärtefrågor genomröstade i riksdagen måste de kompromissa med miljönissarna. Nu handlar ju faktiskt tyvärr politiken enbart om populism och backstabbing idag, men maken till rygghugg har jag sällan sett. MP var det parti som gynnades av den röd-gröna alliansen, medan de röd-gröna i stort missgynnades av det. Nu lämnar alltså MP det sjunkade skeppet och springer in i alliansens kostymklädda armar.

Till saken bör kanske tilläggas att jag aldrig trodde på Wetterstrand, så jag är varken förvånad eller besviken. Det bör även tilläggas att detta är det första val jag faktiskt har haft ett visst intresse för (rösträtt kan göra det med en har jag hört), så det kanske är vanligt att politiker ljuger strax efter valet, det kanske till och med är normalt och uppfattas som okay.

Grön Ungdom, Miljöpartiets ungdomsförbund, har jag träffat några som är med i. Det har uteslutande varit mycket goa individer, om än lite smått naiva (men har vi inte alla varit där?). Dessutom verkar de flesta vara rätt vänstervridna av sig. Men kommer du längre upp än så, låt oss säga till kommunen, landstinget och riksdagen - så är Miljöpartiet alltigenom blåa.

Förresten gillar jag Göran Hägglund. Det är något jag skäms lite för. Jag gillar honom av samma anledning som min mormor gillar honom (vilket hon antagligen gör, aldrig frågat). Han är go'. Han må hata bögar (har aldrig hört honom uttala sig i frågan så jag vet inte det), men han ger ett tryggt intryck. Helt enkelt. Simple as that. Jan Björklund däremot... ew, don't even get me started. Inte nog med att han ser ut som en massmördande galning (har ni sett hans ögon!?), men han ger helt igenom ett så hårresande och opålitigt intryck, och även om han var världens klasskämpe och socialist så skulle jag inte precis lägga mitt liv, eller mitt land för den delen, i hans händer. Fast nu ligger det där ändå, helt utan min tillåtelse.

Kan för övrigt säga att jag fått någon jävla stroke gällande namn helt plötsligt: när jag skrev detta inlägg (som tur är korrekturläser jag medan jag skriver, till skillnad från vissa andra - du vet vem du är, baby) dök t ex Maria Wennerstrand och Jan Hägglund upp, vilka dem nu är. Dessutom kunde jag inte för mitt liv komma på vad Hägglund heter. Jaja, over and out, är helt slut efter att ha lyckats pressa ur mig såhär mycket (o)politik på en och samma gång.

Listor snodda av http://mephala.blogg.se/

Om mig:

Hur lång är du? -  165 cm, eller 5'5" - det ska jag försöka komma ihåg.
Vem ringde dig senast? - Maria F.
Hur löd ditt senaste sms och till vem? - "Haha försökte få det att låta lite;) men vad händer ikv då? Sista smset, no money" till Jens.
Föredrar du att ringa eller skicka sms? -Telefon är så mycket snabbare men ibland är det enklare med SMS.
Är dina föräldrar gifta eller skilda? - Neither, de var aldrig gifta.
När såg du senast din mamma? - För tio minuter sedan.
Vilken ögonfärg har du? -  Gråblå.
När vaknade du idag? -  Runt 15-snåret.
Vilken plats föredrar du minst? - Stockholm, tror jag.
Var tror du att du befinner dig om tio år? - Någonstans där jag trivs och någon form av psyk-arbetare eller kurator, typ.
Vad skrämde dig om natten som barn? - Mina nära och käras plötsliga död har alltid skrämt mig.

Vem fick dig verkligen att skratta senast? - Johan Glans, för han var så dålig på att inte säga "ja" eller "nej" i Parlamentet.
Har du stationär eller bärbar dator? - Ingen.
Sover du med eller utan kläder på dig? - Absolut utan! Vilket har lett till en hel del meningsskiljaktigheter med min mormor av den gamla skolan genom tiderna.

Föredrar du skor, strumpor eller barfota? - Barfota.
Tycker du om kinamat? - Det funkar väl.
Tycker du om kaffe? - Oh yeah!
Vad dricker du till frukost? - Se ovan. Eller Oboy. Eller Treo om det varit en hård natt.
Sover du på någon särskild sida? - Ofta på just sidan.
Kan du spela poker? - Ja, klar!
Tycker du om att Mysa/Kela? Med rätt person så.
Är du beroendemänniska? - Ja.
Vill du ha barn? - Inte biologiska, men ja.
Kan du några andra språk än svenska? -  Engelska, och fruktansvärt lite tyska, franska samt spanska. Det är svårt att komma ihåg ett språk som man aldrig får chansen att utöva.
Har du någonsin åkt ambulans? - Ja, två gånger.
Föredrar du havet eller en pool? - Havet är så jävla kallt.
Vad spenderar du helst pengar på? - Människor och vackra saker.

Sover du med gosedjur? - Aldrig. Om inte riktiga djur räknas, då.
Vad har du för ringsignal? - Kom säger dom - Familjen.
Vilken var den senaste boken du läste? - En bok om tomtar.
Vilken radiostation lyssnade du till senast? - P3. Jag lyssnar aldrig på någon annan kanal.
Vad var det senaste du krafsade ner på ett papper? - Lite tobak, för att sedan rulla och röka, hahaha.
När var du i kyrkan senast? - På morfars begravning för typ något år sedan. Eller två. Eller så.

Mer:

högerhänt/vänsterhänt - Högerhänt.
civilstatus - Ockuperad.
värsta ovanor - Mitt dekadenta leverne i största allmänhet.
stjärntecken - Skorpion.
skostorlek - 38.
svagheter - Jag kan vara lite för viljestark, kanske.
rädslor - Mina närståendes plötsliga död står fortfarande högst på listan. Samt att upptäcka att jag är ensam.
mål för året - Inte vet jag. Åka till USA är väl en plan, inte ett mål, men det är det enda jag bestämt.

antal piercings - Inga numera.
namn på barn - Cornelis och Ensieh vill jag ha.
vad vill du bli när du blir gammal - Min gammelmorfar i kvinnlig form.
drömjobbet - Musiker.

FAVORIT
mat - Har ingen. Det brukade vara sushi, men sedan man bröt kindbenet och var tvungen att mosa den för att kunna äta har det förlorat en hel del av sin forna charm.
sport - Fotboll.
djur - Katter.
glass - Kiwiglassen på Dino's i Barcelona slog fan allt.
godis - Röda, gärna sura.
tuggummi - Tuggar inte tuggummi. Men Extra är väl okay?
helgdag - Lördag tror jag. Eller fredag om man jobbar/pluggar.

HAR DU NÅNSIN
varit kär - Ja.
blivit dissad - Tss. Eller jodå, det har jag säkert.
rymt hemifrån - Yep.
föreställt dig ditt ragg naken - Nej, jag brukar inte föreställa mig folk nakna.
skolkat - Ja. Ofta någon inte har skolkat då?
sovit utomhus - Yeah.
gråtit i skolan - Jo, men det var fan länge sedan nu alltså.
velat bli modell - Faktiskt aldrig. Inte ens för en sekund.
gjort något dumt som du skrattar åt i dag - Ja. På badhuset i Härnösand t ex.
sett en död människa - Nej, bara på bild.
druckit alkohol - Ja.
använt droger - Ja. Alkohol är för övrigt en drog.
retats - Ja. Jag har faktiskt en yngre bror!

THIS OR THAT

cider eller öl - Öl.
pepsi/cola - Pepsi om jag måste, men helst inget.
mc donalds/burger king - Ja, MAX!
kärlek eller sex - Vad fan är det för jävla ställningstagande? Det går ju inte att välja. Eller ja, kärlek är väl livsnödvändigt egentligen, så.
choklad/vanilj - Vanilj.
jordgubbar/blåbär - Jordgubbar så länge de inte figurerar i någon sylt. Kan fan inte äta de slemmiga små varelserna.
kött/veg - Veg.
tv/film - Film.
gitarr/trummor - Gitarr.
adidas/nike - Nike.
kakor/paj - Paj.
mtv/vh1 - VH1 har jag kollat på någon gång för länge sedan, det slog MTV med hästlängder.
blind/döv - Blind. Har hört att det ska vara snäppet värre, men man måste ju för fan kunna lyssna på musik!

KAN DU

gå ner i splitt - Nej, det tror jag inte. Aldrig haft någon riktig anledning att försöka.
skriva med båda händerna - På ett tangenbord, ja!
vissla - Ja.
blåsa en bubbla - Ja.

ha dina ögon i kors - Finns det folk som inte kan det?
VEM VAR DEN SENASTE PERSONEN

du nuddade - Bror min, som kom och ville ha en kram innan jag åkte <3

du pratade med - Mor min.
du msnade med - Bonden!
du kramade - Broder jord.
du skällde på - Brorsan.

vad ser man utanför ditt fönster - Reflektionen av mitt rum + några lampor.
lyssnar du på musik nu - Nej.
vad har du på dig - Tröja, trosor och en filt.
blivit kallade hora - Jag tror det. Men minns inte. Sådan där skit är inte värt att lägga på minnet.
ljugit om din ålder - Ja, hur skulle man annars kunna köpa cigg när man var barn?

HAR DU UNDER DEN SENASTE MÅNADEN

druckit alkohol - Ja.
rökt - Ja.
shoppat - Nej, verkligen inte.
skejtat - Nej, jag är fan värdelös.
bakat - Hahahahahaha! Nej.
motionerat - Nej.
solat - Nej, hur skulle det gå till i Norrlands oktober?

Herregud... Jag skriver fan aldrig om politik längre. Vad har hänt? Jag diskuterar det fortfarande lika mycket, men på bloggen blir det bara innehållslösa inlägg om mitt liv. Jag måste börja skriva oftare, och med mer substans. Jag lovar härmed att jag ska försöka dra upp min blogg ur skiten och skriva om vettigare saker. Förvisso är det väldigt användbart att ha en blogg där man kan skriva om vad man gör till förmån för släktingar, familj och vänner när man är bortrest. Men ändå.

Jaja. Jag har ett inlägg om konst som ligger och skräpar i utkastmappen. Jag borde publicera det snart, men det är så konstigt och spretigt... Självcensur </3

Jaha. Klockan är så fyra på morgonen, jag har inte sovit något, och bussen mot Sundsvall går om knappt fyra timmar. Så är läget.

Det som får mig att helt tappa fattningen, mina tankar att bli osammanhängande och mitt hjärta att dunka i sex sjundedels takt är det faktum att jag har en biljett till USA. Till San Fransisco närmare bestämt. På den står det 7 november. Jag dör!

Tanken på att "någon gång ska jag åka till USA, någon gång ska jag träffa Ike" har blivit vardagsmat, men det har helt tiden känts så distant (undrar om det är ett svenskt ord). Men nu fan... är ögonblicket snart här! Gosh, jag tappar fattningen, blir osammanhängande och dunkar varmt. Ska passa på att läsa lite Ehrenmark när man ändå är här - insåg igår/förrgår att min mormor har flera stycken!

Min mor (antagligen den enda som läser min blogg öht nu för tiden, eftersom jag aldrig skriver, och när jag väl gör det är det alltid om ointressanta saker) gjorde mig uppmärksam på att jag inte bloggat på länge. Kanske inte, tänker jag och går in på bloggen - senaste inlägget är från Göteborg. Ja, det var alltså ett tag sedan.

Jag orkar inte skriva om Sverigedemokraterna. Jag orkar inte skriva om Alliansen eller Rödgröna alliansen heller. Jag orkar inte med deras spel, deras jävla skitsnack och deras dåliga beslut! FUCK politik. Jag höll på att börja lipa under valvakan, för dels att SD kom in i Riksdagen, och dels att Alliansen "vann" är bara för mycket. Kunde det inte varit en av händelserna som skedde? Fuck it fuck it fuck it, det var helt poänglöst att rösta, jag skulle ha röstat blankt.

Är i alla fall hemma igen, sedan ett par veckor eller så. Eller något, liksom - alla dagar flyter ihop. Varför? För att jag är så lat. Jag är arbetslös men har varken sökt jobb eller gått till Arbetsförnedringen. Jag är en av de där som borgarna talar om, som bara ligger hemma - men jag går inte på bidrag och jag är ytterst villig att arbeta, det är bara så jävla jobbigt att söka jobb. Jag orkar inte, jag kan inte, jag vill inte sälja mig själv på någon jävla intervju eller whatever...

I dag har jag lagat mat. Det blev rätt jävla gott alltså. Farsan gav mig en hundring till käk, och förväntade sig antagligen att jag skulle köpa snabbmat för det. Men icke! Jag pungade ut 40 spänn för en helt wünderbar (om än vegetarisk, så vi får se vad far tycker) middag.

Jag skrev en låt också. Eller ja, en refräng och en brygga. En vers har jag också men den suger pung. Jag har inte orkat städa, och inte heller leta efter skivan jag har alla mina låtar på. Och min gud, min GUD låt den inte ha varit i datorn när den blev stulen, för då går jag under. På riktigt. I bland får man en reality check över hur mycket musik faktiskt betyder för en. Mina låtar är som mina barn, några är lite handikappade och mindre anpassade för det stora samhället där ute, några är underbarn om jag får säga det själv.

Så jävla uttråkad. Och jag minns när jag hade en klass. En klass som jag i mitt huvud gjorde till målgrupp när jag skrev - dagens ungdom som inte kan så där jättemycket om politik - mitt mål med gruppen var att utbilda. Edjukera, höhö. Jag vet inte riktigt vad min målgrupp är längre, känns som om jag mest skriver för att mina släktingar och min familj vill veta hur allt går. Det är lite tråkigt, för det leder till självcensur.

Befinner mig i Göteborg och sådär. Typ uppdaterar bara för att hålla reda på saker och för att the fam kanske vill hålla koll. Kom hit i tisdags kväll, behövde bara lifta med en snubbe. Han var lite borgerlig, men rätt skön ändå, och hade rest mycket i sitt tidigare liv eller vad man nu säger.

Hade ju funderingar på att sticka till Oslo med Växten, men kom på att jag håller mig nog inom Svea Rikes gränser ändå. Drar till Malmö med Adam istället. Eller ja, sen blir det ju Köpenhamn också, så inte riktigt Sverige men typ. Jag ska få se Christiania för första gången!

Nej, nu bär det av utåt. Ska låna en gitarr av Kiarash, spela ihop lite pengar på gatan, sedan någon feministfestival som Ung Vänster anordnar i någon park, och ytterligare en tid efter det ska vi till Kontiki, en reggae-bar typ.

Ciao bellas. Fan, det är rätt tråkigt att blogga alltså. Men för framtida återblickar kan det ju vara bra, kanske.