Gud, vad jag önskar att jag hade en kamera!

Jag har träffat en tvillingsjäl - det är sant! Han är född -93, gillar Sverigedemokraterna och är typ hårdrockare eller något. Men seriöst, vi har så mycket gemensamt! Och vi kan faktiskt debattera saker och bara inse att när vi inte kommer någon vart (på grund av så oförenliga politiska förhållningssätt), så går vi vidare, istället för att hålla på och älta en massa skit. Jag inser ju nu att jag låter helt sjukt ironisk, vilket stör mig, för jag har sett fram emot att dela dessa nyheter med världen i ett par dagar nu - har bara inte haft tillfälle än.

Sam, is my man. Synd att han åker till Turkiet i natt och jag åker till Göteborg i övermorgon och kommer antagligen aldrig mer träffa honom. Så är läget på vägen just nu, sådana saker är alltid lite tråkiga. Men jag får väl nöja mig med att jag faktiskt fick träffa honom någon gång under min livstid (tänkte skriva livsstil, haha).

Alla snubbar vill ju vara katt! Nu ska jag descendera (är det ett ord? det känns som ett ord) till tvättstugan. Jag tvättar åt Växt-N, mig själv och hans far. Haha :)

I morgon, tidigt, tidigt ska jag kliva upp för att åka hem. Känns sjukt vemodigt - det har gått så jävla fort. Dessutom innebär hemkomsten att jag inte är studerande längre, utan arbetslös. Förhoppningsvis inte så länge, men ändå.

Men en sak får det att kännas mer värt - och det är faktumet att min gitarr väntar där hemma på mig. Har börjat lyssna på en massa nya Jason Mraz låtar, och jag vill spela dem! Och inser ni hur inspirerande Barcelona är? Hur många små melodier som kommer hela tiden. Jag kan göra ett helt album om bara de drömmar jag haft.

Allt jag egentligen tänker på är Ike. Och min far - för jag hoppas enfaldigt att han har fixat lönepapperet från sitt jobb, men jag börjar mer och mer tro att det inte kommer att hända, och att jag inte får se Ike igen på grund av det. Det gör mig förtvivlad och förbannad. Och jag tänker inte stanna i Sverige i vilket fall som helst, för nu har jag insett hur underbart och fritt från depressioner livet kan vara.

   Alltså, egentligen avskyr jag Firefox nu för att det hänger sig hela tiden, sedan jag formaterade om datorn och ominstallerade det. Men idag uppdaterade det sig själv, och när jag startade det så fick man välja något som de kallar för en "persona" - typ headen i webbfönstret. Så nu har Firefoxrutan samma tema som min blogg! Sweet!

I dag satt jag, Teppo och Aleksi inne i lägenheten, med våra dubbeldörrar som går ut från köket/allrummet på vid gavel som vi brukar (vilket har lett till bland annat ett gäng festande kvinnor kom förbi och typ frågade om det var en lägenhet, och berömde den väldigt mycket, för på gatunivå här är alla lägenheter gömda bakom persienner och lakan).

Anywa, nu satt vi ju där idag och en rastafari från Senegal kom typ in och "do you have tobacco?" - sen när han såg mig typ "hey rasta!" och frågade om vi hade rullpapper och så satt vi här och chillade. Nu ska han snart komma igen.

Dessutom, på väg hem från en promenad så träffade jag nån karl som började prata med mig - problemet är att han talar franska, spanska och italienska, men inte engelska. Men vi körde typ meningar/ord på 1/3 spanska, 1/3 franska och 1/3 engelska. Nu har jag blivit utbjuden på kaffe av honom - hur ska det gå, hur ska vi konversera? Men whatever, det är ett tillfälle att prova något nytt.

Imorgon ska jag handla. Snygga kläder + kamera och grejor. En solfjäder och solbrillor också.

Jag förstår inte hur min mor kan råka göra så att texten blir skitstor/kursiverad and whatnot, och sedan inte kunna fixa tillbaka det. Händer aldrig mig. I'm such a pro.

Och min själ är rofylld för stunden, åtminstone.

Sanna mina ord. Får mycket beröm av min lärare, som tycker att jag är väldigt duktig bakom baren - är i topp tre bland de snabbaste. Men alltså... att komma ihåg 150 drinkar (vi är uppe i 90 nu) kommer vara helt jävla sjukt ju. Måste plugga. Först ska jag bara dricka kaffe, röka en cigg, stoppa in lite tvätt i maskinen. Sedan drar jag till Sami och pluggar med honom, kommer antagligen glo lite på How I Met Your Mother också. Men jag ska fan klara den här jävla kursen...

Förkylningen som jag fick för tre-fyra dagar sedan går fan aldrig bort. Min hals är typ död och jag måste snyta mig var tionde jävla minut. Kan ju fan tro att man är tillbaka i Januarisverige.

Den ena av mina rumskamrater ger mig dåliga vibbar. Det suger. Whatever. Ciao.

Alright, så min kamera har slutat fungera av någon underlig anledning. Tog bort alla bilder från kameran via datorn, men så skulle jag ta bilder så står det "card full" el. dyl. Så ska man köra in kameran i datorn så går det inte ens att öppna skiten. Denna gång har jag faktiskt kvitto och förhoppningsvis ork kvar till att lämna tillbaka den (för jag hade faktiskt tömt plånboken så den bara innehöll pengar, leg och kontokort innan den blev stulen). Måste sluta köpa billig skit, men köper jag dyr skit så pajar jag det ju bara, och så blir det "handhavande fel" = inga pengar tillbaka.

Anyway, min mp3-spelare har också pajat - spillde en massa vatten på den idag när jag gjorde drinkar. Men eftersom vi är så få i min grupp (engelskspråkiga gruppen har 3 elever sammanlagt) så får vi en massa drinkar och shots, så det väger för helvete upp för mp3n. Dessutom kan man få ett kontokort + en rätt bra mobil för 19 euro här. 190 kr, alltså. Så... mp3s lär ju inte vara så jävla dyra. Måste dessutom köpa ny plånbok, för just nu använder jag min kamera-"väska" som plånbok vilket resulterar i att småpengar åker ut hela tiden.

Meeeeeeeeen, however - det jag skulle egentligen skriva var en liten slutsats jga kommit fram till.

I Sverige går du sällan på krogen förrän 11-12 för att du måste hinna bli full innan. I Barcelona går du sällan på krogen förrän 11-12 (vissa runt 2-3) för att det är då partyt tar fart.

I Sverige, runt 2-3 - speciellt på vardagar - stänger krogen.

Så jävla nice. Fett nice.

Vet inte mer vad jag ska skriva, bloggar mest pga press, inte för att jag vill - bara för att det inte finns något att skriva. Livet här är underbart, dagarna suddas ut och allt är en fest. Det är inte så intressant att skriva om, helt enkelt.

Btw, vet inte om jag skrivit det, så fick jag ju faktiskt mina pengar "tillbaka", dvs att de slutade ingå i ett "skyddat belopp" sweet as hell. Nu spenderar jag som satan innan löning ;)

CIAO BELLAS<3

I går kväll kunde jag inte sova, och Sami orkade inte gå ned på stranden med mig, han var tvungen att plugga. Så jag tänkte att jag skulle ta gå ned själv och se om man hittade några trevligt människor att umgås med - jag hann inte ens komma ned hela vägen dit förrän man hör "hey, rasta!" Då sitter en hel del astrevliga människor där, sweet!

Sedan följde jag med en av dem, en gambian som hette Aleio, till stranden. Vi hade skitrevligt, men sedan började han stöta på mig och typ "I love you, I love you! I love you, rasta!" Så jag sade att jag hade pojkvän, och han typ: "Yeah, but he's far away!" Då pekade jag på mitt hjärta och sade "No, he's here with me." (hahaha så cheesy). Sedan gick jag hem och sov gott, och drömde vackert.

I dag flairade jag bakom baren lite... råkade träffa ett glas (mitt första trasiga, Aleksi har redan förstört typ 3 glas och 3 flaskor). Givetvis, med min tur får man ju en jävla glasbit i ögat, fett obehagligt. Vi sköljde ur ögat och sedan tog Nicklas med mig till en optiker som fick kolla om den var kvar eller inte (det kändes som det). Det var den inte - och undersökningen var free of charge, vilket tydligen är rätt ovanligt i Spanien. Sweet. Nej, nu ska jag gå och kolla vad Sami har för sig och möjligtvis gå ned till stranden och plugga lite.

Min farmor sade innan jag åkte att jag kommer att vara en annan människa när jag kommer hem - jag kommer att ha växt. Givetvis kommer jag inte vara samma människa, för man är aldrig samma från sekund till sekund ens, varje erfarenhet ändrar dig. Men kommer jag ha växt? Jag vet inte om jag växt eller krympt, för vad är mer vuxet? Att stressa och ha värsta prestationsångest eller att lära sig att ta dagen som den kommer och att älska livet, chilla, ta det lugnt?

Klart min prestationsångest fortfarande finns kvar, det är 150 drinkar att lära, har endast lärt mig 30 so far. Men jag pluggar ändå inte febrilt, utan tar det lugnt, jobbar på solbrännan, dricker en hel del öl och röker. Vad är vuxet då? För vuxna stressar ju mycket, och om det är det som räknas som vuxet så kommer jag krympa istället under denna resa.

Allt är lite jobbigt, den vanliga småkrypande ångesten finns ju var du än är i världen (vilket känns pissigt), men samtidigt är allt rätt så jävla fittigt skönt.

Oj på tal om det - har haft diskussioner med mor angående huruvida man bör använda "fitta" som svärord, eller om man bör använda kuk istället - båda kom fram till samma slutsats - kuk är ett svärord, inte fitta samt att man borde säga att "det är fitta i dig" istället för "det är stake i dig." Men jag har svurit med ordet "fitta" sedan jag gick i sexan så det är svårt att lämna bakom sig bara sådär - men man kan säga det som i "fantastiskt" dvs "så jävla fittigt skönt" som jag nyss skrev.

Dricker cerveza (Estrella Damm) och lyssnar på Jason Mraz, ska nog snart till stranden, vare sig Sami vill följa med eller inte. Då lär jag känna nåt nytt folk istället. Jag är fittigt jävla nöjd. FITTIGT jävla nöjd.

Och jag vet att visst folk där hemma saknar mig extra mycket, jag känner det i hjärtat även om jag knappt pratat med dem sen jag kom hit. Jag känner deras kärlek och saknad så starkt hit och det är:

Lillebror

Mamma

Pappa

Farmor

I feel you and I send all my love! <3