Har höjt mitt betygssnitt i år från 18,33 till 18,46. Men det får man ju inget för. Såhär såg det ut på juristutbildningen förra året på Lunds Universitet:

Lägsta antagningspoäng

Antagningstyp:     Poäng:          Antagna:       Kvalificerade:

Gymnasium            19,49              124                 4444

Folkhögskola           4,00                 5                   133

Högskoleprov          1,50                66                  2801

Personer som är kvalificerade i flera grupper räknas bara en gång. Jag har inte en chans i helvetet att bli någon jävla advokat, i alla fall inte om jag ska plugga i Lund. FUUUUUUUUUCK!

Ska egentligen fortsätta skriva mitt tal om "my view of the world" men det kommer bli mycket hätskare än tänkt om jag gör det nu. :(

Har fått ett virus på datorn, som möjligtvis kan ta mina lösenord och av den anledningen har jag inte haft möjlighet att blogga så mycket. Livet rullar på som vanligt, helgen spenderades i Stockholm, precis som nästa kommer att göra.

Min evige följeslagare Punkt (.) har skrivit hela tre kommentarer till mitt senaste inlägg, alla med samma budskap. Undrar om han saknat mig? Programmet Välkomna nästan allihopa kritiserar inte enbart Sverigedemokraterna, eftersom de i dagens Sverige inte regerar. Välkomna nästan allihopa kritiserar de med makt - dvs det borgerliga blocket. <ironi>Och ja, Sverige skulle säkert bli underbart för oss svenskar med SD i regeringen. Även för svenskfödda människor med icke-arisk hudfärg. Heja SD!</ironi>

För att gå vidare till något helt annat och långt mycket intressantare ämne än at diskutera Sverigedemokraterna med en imbecill; jag har fått MVG i Filosofi A, känns mycket bra, synd att jag inte valt B-kursen att läsa denna termin (trodde inte att jag skulle gilla Filosofi när jag gick i tvåan, jag vill ju ha svar på mina frågor). Filosofikursen har för övrigt förändrat mig mycket - mitt synsätt på livet, universum och allting har utvecklats otroligt mycket. Efter att ha läst argument till och från så har jag t ex lämnat min naiva tro på fri vilja, och min åsikt att det inte finns någon universell moral har stärkts.

Tyvärr måste jag börjar ha idrott på måndagsmorgnarna igen, och denna gång med en lärare som enligt ryktet verkar vara sexistisk i bästa fall - kvinnohatare i värsta. Dessutom grundas möjligtvis betygen på om man vinner matcher etc. Fuck. Jag är nervös. Fast å andra sidan har jag legat på ett stadigt VG i fyra terminer, ett "okej" en termin och nu är det bara den sjätte och sista kvar, så det kan ju inte sänkas (peppar, peppar, knackar mig själv i huvudet).

Mina planera att börja träna MMA verkar ju gå åt helvete i alla fall - det finns nämligen inga nybörjargrupper i Sundsvall för tillfället, endast i Timrå, och dit pallar man ju inte åka. Men nu ska jag på lektion och prestera. Ciao bellas!

Har precis sett ett avsnitt av serien Välkomna nästan allihopa (visas på tvåan), och samtidigt som det är sorgliga saker de pekar på i programmet så blir jag glad. Äntligen ett program som är kritiskt mot regeringen, ett som vågar vissa på likheterna mellan Moderaterna och Sverigedemokraterna! Äntligen ett program som vågar kritisera polisen och Migrationsverket! Äntligen ett program som tar upp vad som så många talar om där ute, här nere, på gatorna. Många tycker (och jag var tidigare en av dem) att SVT är tråkigt, och när de visar UR-program är det ännu tråkigare. Bullshit.

Jag är så jävla tacksam att vi har fri television och radio, att vi har kanaler som kan visa vad fan som helst, även om det är stark kritik mot det nuvarande systemet och den nuvarande regeringen. De går ut på gator, pratar om invandrare, kommer inte bara med en massa statistik och lågmäld kritik mot vårt samhälle. Vem som helst kan säga att "Sverige är inte perfekt," men alla pallar inte med att faktiskt försöka peka ut vems fel det är, vilka som har ansvaret. När jag flyttar hemifrån ska jag lätt betala tv-licens.

Nu har det hänt igen, något jag aldrig trodde skulle upprepas. Min familj bryter samman, bryter ihop, bryts ner.

Gick hem från jobbet för att försöka fixa, laga, hjälpa - för att inse att jag glömt hur man gör, glömt hur man orkar - det var så länge sedan sist. Satt på köksgolvet och pratade i telefon medan jag väntade på att kaffet skulle bryggas färdigt. Att resa sig upp krävde mer styrka än att lyfta hundra kilo. Varje klunk kaffe känns som att den kommer kväva mig. Men kaffe är bra, kaffe lugnar, kaffe känns igen, kaffe är jag van. Kaffe händer varje dag. Kaffe är lätt, kaffe är vardag. Kaffe är värdsligt - och tro mig, jag behöver något värdsligt just nu. Något simpelt.

Jag skulle vilja stänga av, ställa mig utanför, vara den objektiva åskådaren. Men även om det inte är jag som är problemet, är jag en del av det. Och även om jag avskyr att använda hjärtat som en metafor för sina känslor, så är det där det känns nu. Det är i bröstet, i hjärtat, det gör ont. Det känns som en blyklump. Om inte känslorna sitter där, varför gör det ont då? Jag skulle hellre ha huvudvärk resten av livet än att känna såhär.

Mamma, jag älskar dig. Förlåt.

I dag gick jag och log för mig själv lite grann på väg hem från Engelska skolan. Då insåg jag att det har jag gjort i stort sett varje dag på väg hem därifrån.

För några år sedan ville jag bli lärare, men sedan ändrade jag mig och ville bli advokat. Nu börjar jag vackla i mitt mål igen. Det är jobbigt att vara undecided igen, jag gillar när jag har tagit ett beslut och allt som återstår är att jobba mot mitt mål. Det är nog dags för en funderare igen. Hittills har mina tankar gått i sådana här banor: Jag skulle vilja bli musiklärare, för att jag älskar musik. I så fall skulle jag vilja bli det på högstadienivå, eftersom det är där man utvecklas mest. Men jag gillar svenska också, och skulle därför vilja bli svensklärare med, vilket man givetvis kan vara samtidigt som musiklärare - problemet är bara att jag skulle vilja bli svensklärare för gymnasiet, eftersom jag anser att det är där man utvecklas mest i sitt skriftspråk och analytiska tänkande. Dessutom kan jag inte mycket om det man fick lära sig på högstadiet, dvs vad gäller ordklasser m.m Engelsklärare kanske? Eller samhällslärare? Jag låter det vila ett tag.

Förresten, du som skriver under signaturen "punkt" (.). Eftersom du bor i Ullared så gissar jag att det är AFA-Pelle/Bolsjevik. Därför kommer jag hädanefter inte svara på dina kommentarer, eftersom jag redan berättat för dig att jag inte har lust att diskutera vidare med dig, av den enkla anledning att du inte lärt dig diskutera än. Kom tillbaka om ett par år, baby. <3

I dag var en ganska bra dag, förutom i slutet, för då fick jag reda på något hemskt. Har ingen ork alls att skriva om det just nu, men kommer återkomma till det senare - ämnet är ätstörningar.

En av musiklektionerna var så otrooooligt rolig och gav sådan jävla energi, kände mig inspirerad långt efter det och skrev till och med en dikt, den behöver dock filas lite på, men grundstommen finns där, och det är den som är svårast.

I kväll blir det Stadshuset med Linn, ska bli trevligt! :)

I dag var en bra dag. Jag skulle lära en grupp nior spela Proud Mary (ni vet, rolling, rolling, rolling on the river). I början kunde ingen någonting, men efter ungefär 50 minuters övning kunde de hela låten. Det enda jag inte kunde lära ut var piano, så det fick Helena hjälpa till med. Annars klarade jag mig typ helt själv, och är jävligt stolt. Jag börjar nu förstå varför folk vill bli lärare, och kände nästan, bara nästan, att jag ville bli det också. Fast nej - jag vet bättre än så. Det är jävligt uttröttande och verkar inte givande mer än några få gånger.

På tal om uttröttande - nu ska jag sova, klockan halv sex på kvällen.

Har ju sträckläst Twilight-serien i ungefär en vecka nu, men så behöver jag ju sista boken också (den har min mamma fortfarande) och givetvis fanns den inte inne på vare sig Kulturmagasinet eller Hedbergskas bibliotek - antagligen på grund av den där äckligt vidriga filmen som snart skall komma. Efter att ha sett första Twilight-filmen så skäms jag nästan över att säga att jag gillar Twilight, så jag måste alltid tillägga att jag avskyr filmen. Den förstör en del av det roliga. Jag höll på att få panik, eftersom jag behöver något att läsa ikväll - lånade dock The Host istället, den senaste av Meyers böcker. Återkommer angående dess läsvärdhet när jag hunnit. Imorgon bär det av till Västermalmsbibliotek för jakten på flykten från den gråa vardagen.

För övrigt kan jag säga att detta var den bästa dagen hittills på jobbet som musiklärare - trots en totalt sömnlös natt så hittade jag ett par,tre guldkorn bland eleverna, två tjejer som kunde spela gitarr och trummor ganska bra, och en kille som spelade gitarr, som var jättetrevlig och började prata med mig - bara sådär. Jag har sagt det förut och jag säger det igen - jag älskar när främlingar (som inte är a-lagare) börjar prata med mig. Som Harriet i cafeterian (som trots att hon slutat jobba där fortfarande är där väldigt ofta, bara för att umgås), och busschauffören som stannade för att prata musik med mig, trots att bussen var hutlöst sen.

Åter till killen som började prata med mig - han föredrog akustisk gitarr framför elgitarr, och det värmde också, av någon underlig anledning. Har inte spelat elgitarr på länge nu, och det beror på att jag har samma preferenser som denne unge man. Det bästa av allt med dessa tre guldkorn är att de bara går i sjuan, men redan är så pass duktiga och samspelta - det är ganska ovanligt.

Nu väntar sängen och The Host.