Helgen var ganska mys, fick min månatliga dos av socialt umgänge i alla fall. Fick även hångla med en brud som är så snygg att jag inte fattar varför jag inte har åkt hem till henne och våldtagit henne än? It's on my to-do list now! :D

   Var även i Njurunda för första gången någonsin, det var ju trevligt det också, med lite nytt umgänge.

Att se så mycket folk på Pipeline var underbart. Eller ja, det var väl egentligen inte mycket folk, men jag är väl sällan där mer än på onsdagscafé och då är det cirka tio personer där.

   Hon som heter Hård i efternamn och recenserar för ST har ju dock varit liiite väl hård (ursäkta den urusla ordvitsen) mot alla band som spelar. Det SKA vara mellansnack och det SKA vara flamsigt och roligt på scenen. Jag kan verkligen inte se felet i det! Rutinerade, tråkiga, sönderknarkade musiker kan ju sticka till Stockholm där de hör hemma!

Well,  har väl inte så mycket att komma med idag heller, gud vad meningslös jag är. Det mest spännande just nu är väl om jag ska gå och lägga mig nu, senare eller aldrig. To be continued... (not)

Hahaha, jag kom på världens bästa lösning! Helt omedvetet faktiskt.

Jag har haft en jävligt stressig tid nu, och kroppen tog ut sin rätt idag. Jag hade ju tre ställen att vara på samtidigt i morse, och jag löste det helt enkelt genom att sova till halv fem på eftermiddagen; sjukt länge, alltså. Så det gick åt helvete, men det var ändå skönt - jag slapp ju aktivt välja bort något!

Nu är jag alldeles matt i hela kroppen. Ska ta en kopp kaffe och börja skriva om det där jäääävla folkmordet i Kambodja igen. Blir så less. Är detta sättet de vill få oss att bli demokratiska på? Att avsky folkmord bara för att vi måste skriva en jävla lång och jävla tråkig jobbig uppsats om dem? Way to go, Sverige. >.<

Jag avskyr sättet på vilket skolan försöker krossa mig totalt. Jag har läxor i alla ämnen just nu, förutom engelska och tyska, för jag har inte haft några lektioner i det sedan innan lovet.

• Historieuppsats om Khmer Rouges

• Samhällsuppsats om ideologier

• Retoriktal (det fanns inte tid för mig att hålla det idag, så jag tänkte fila på det lite)
  

• Idrottsläxa (!) om skador
• Idrottsläxa (!), undersökning om en arbetsplats
• Naturläxa om Joseph Lister.
• Naturläxa om en kroppsdel.
• Naturläxa om en sjukdom.
• Geografiläxa om en vulkan.

De tre sista ämnena har jag samma lärare i - märks det att han gillar läxor? Men annars är han en bra och hyfsat trevlig lärare, så jag vet inte... Ska väl inte klaga, antar jag. Det är ju egentligen inte så otroligt svåra läxor, bara otroligt tidskrävande och ansträngande.

Jag har inte tid att umgås med folk eller städa. Idag har jag faktiskt tvättat, bara för att jag var inne på sista setet rena kläder. Jag tror att jag ska bli en alternativ modebloggare, där jag skriver om hur folk spyr ner min jacka, och hur obekväma alla mina kläder är när alla de sköna ligger i tvättkorgen i en månad. Alltså:

Dagens outfit: Strumpor från min födelsedag med en söt elefant på, ett par rutiga byxor som är jäääävligt obekväma, en gammal Stereo Starboy-tröja som jag hittade längst in i garderoben, och inget mer.

Dagens bästa: Att äntligen få tummen ur och ringa Malle. Det var en trevlig pratstund, tyvärr avbröt tvätten den.

Dagens sämsta: Att jag upptäckte att jag är trippelbokad imorgon på morgonen, och att det inte finns något att göra åt saken.

Förresten har jag en telefon nu, så alla är välkomna att ringa anytime. Dock är min kamera trasig och jag blir fett less på det!

Min morfar gick bort tidigt i morse. Det känns konstigt. Jag trodde aldrig att jag skulle bli ledsen för det, för han var ju inte världens bästa morfar.

Men när jag hälsade på honom på sjukhuset (var det i torsdags, kanske?) var han hur snäll som helst. Han var den morfar jag hade kunnat ha, om man hade lite tur här i livet. Han har sagt förlåt till mamma för allting, och till och med till mormor. Och det gör både mig och mamma glada att han faktiskt, till slut, insåg att han inte varit världens bästa jämt. Men det gjorde mig extra ledsen att jag bara fick tycka om honom i ungefär en vecka. Och det känns hemskt.

Det hade tydligen gått till väldigt fridfullt och han gav tecken till mamma innan han gick, som hon bett honom göra.

Jag kanske ska spela på begravningen. Och nu gör ingenting ont, av Nina Ramsby och Martin Hederos. Det kommer ju gå åt helvete.